tankegodis

Dags att vila

2012-01-25T09:49:00.002+01:00

Sitter med en vetevärmare över axeln efter att ha fått riktigt ont över hjärtat vid gårdagens skidträning. Strålade från vänster skuldra ut i armen och fram över bröstet. Hu! Är svullen och öm över bröstmuskeln, förmodligen till följd av att jag höll på att göra en riktig praktvurpa igår när jag var ute och gick, med vevande armar och en onaturlig kroppsposition som följd. Får vila idag och hoppas på snabb bättring. Tråkigt bara, nu när det äntligen fanns lite snö i Dammekärr!

Nya skidmil i kroppen

2012-01-24T12:52:00.006+01:00

Tycker att detta foto blev alldeles fantastiskt. Tog det under lunchpromenaden i fredags, ca 8 minus och strålande sol.

Fantastiskt fina spår under fredagens skidåkning, lördagen bjöd tyvärr på snöstorm, där vinden snabbt blåste igen alla spår. Snacka om tunga 26 km den dagen!

Efter en långhelg med längdskidåkning i Långberget börjar det kännas allt bättre inför den stundande tjejvasan om ganska exakt en månad. Att vädergudarna sedan hade försett även våra breddgrader med lite vinterväder när vi kom hem, gjorde förstås inte saken sämre. Ikväll väntar skidträning i Dammekärr. Visserligen inte spårat, men 90 minuters skidlek säger en sann snöfantast naturligtvis inte nej till! Äntligen vinter - idag dessutom strålande sol. Var som uppgjort för en långpromenad på förmiddagen, tog mig tur och retur till Dammekärr för att kolla snöläget och fick med promenaden 80 minuters lågintensiv träning på köpet. Toppen!

Aj-ont!

2012-01-17T18:15:00.002+01:00

Facit efter trippla pass på Sportlife igår är, utöver muskelsmärta lite här och var, en sträckning mellan skuldrorna och baksida högerlår. Inte alls bra. Jag som behöver vara i toppform till helgen. Suck! Får hoppas på snabb bättring.

Kul med hundspann

2012-01-10T11:11:00.004+01:00

Att åka hundspann var både roligt och fartfyllt - premiär för alla i familjen, men absolut inte sista gången! 10 vovsingar drog iväg, glatt viftande på sina svansar. Många skratt blev det och nästan en krock med ett träd!

Fantastisk vintervecka i Orsa

2012-01-10T10:42:00.003+01:00

Vilken fantastisk vintervecka vi fått uppleva i Orsa Grönklitt - en perfekt inledning på året och avslutning på jullovet. Många sköna längdskidemil har det blivit, för Sanna, David och Martin även lite slalom. 2 dagar före jul kom halsont och förkylning insmygandes i vårt hus. 4 nätter tillbringade jag sittandes i en soffa, i princip sömnlös. Har absolut upplevt piggare jular, men mysfaktorn hos mamma och pappa, där även syster med familj var på besök, var absolut hög. Juldagsmiddagen med dansk flaeskesteg var som vanligt julens absoluta höjdpunkt - jag vågar lova att ingen mästerkock i världen slår min mamma i köket!

Resan till Orsa Grönklitt arrangerades av orienteringsklubben och var som vanligt så prisvärd att den inte gick att tacka nej till. Denna gång överträffades dock alla förväntningar - sällskapet har varit fantastiskt, barnen har haft superkul med sina kompisar, boendet mitt i backen med längdskidspåren alldeles intill hade inte kunnat vara bättre och vintervädret har varit på sitt allra bästa humör. Barnen har tyvärr varit fortsatt förkylda och även jag har snörvlat ute i spåren, dock utan halsont. Har blivit drygt 15 sköna mil under veckan, tyvärr har kroppen varit märkt av en lång och ihärdig förkylning, men i söndags morse innan vi åkte hem tog jag och Martin en avslutande snabbrunda på 13 km. Kände mig oerhört stark, fantastisk power i armarna vid stakning och härligt frånskjut i benen vid diagonalåkning. Det tände ett hopp om att det kanske kan bli en hyfsad Tjejvasa i år i alla fall - trots att jag hittills varit (och fortfarande är) ganska tveksam till om jag överhuvudtaget ska ställa upp. Har ett par inplanerade träningshelger framöver. Får se hur kroppen svarar då. Skulle så gärna vilja överträffa mig själv. Kan inte beskriva hur mycket jag älskar längdskidåkning - känner mig lycklig i både kropp och själ där jag glider fram. Ska sent glömma den fantastiska vyn över mossen i torsdags förmiddag, där solen kastade vinterblå skuggor över det frostbitna landskapet. Jag bara stannade skidorna och njöt av den näst intill religiösa upplevelsen, känslan av tacksamhet över att få leva och uppleva detta vackra fyllde hela mig. Hoppas att det snart blir köldgrader och snö även i Nödinge. Minns med glädje förra årets lunchturer i Dammekärr i strålande sol, där denna tacksamhet fyllde mig i princip dagligen. Önskar att alla fick uppleva denna känsla och glädjen över att ha funnit en sport som förmedlar känslan av fulländelse. Vilken njutning, glädje och total avkoppling jag funnit i mitt liv - det finns verkligen inte mycket övrigt att önska!

Tusen tack alla Alehofare för en fantastisk vintervecka tillsammanss - och tack Lena K för alla gemensamma mil, skratt och psykbryt i spåren!

Våld mot egendom

2012-01-10T10:31:00.004+01:00

...kl. 02.00 på nyårsnatten kom vi hem till en uppfart, som inte riktigt såg ut som vi lämnat den 12 timmar tidigare. En kärra låg slängd på marken och vi tänkte först att någon nog genat genom trädgården. Hade jag ingen duk på bordet i lusthuset, hann jag tänka innan jag såg att det var mer än en duk på bordet som saknades där inne. Någon hade under kvällen varit inne och tagit allt - från en meters höga gjutjärnsljusstakar (hur man nu orkar släpa på dem!), till fina (och tyvärr svindyra) ljuslyktor, kandelabrar, gardiner, mattor + en hel del julkappar som vi ställt in för att ta med till stugan. Mycket av det försvunna har naturligtvis större värde för mig än för någon annan, men likväl är det tråkigt när man förlorar fina saker inropade på auktion, dukar som farmor vävt och knypplat och andra personliga saker man köpt för att man bara älskat dem vid första åsyn. Polisen kom hit på förmiddagen och kikade runt, men ärendet är förstås redan nedlagt. Får se vad försäkringsbolaget säger - även om de inte kan ersätta föremålen hoppas jag åtminstone på en viss ekonomisk ersättning. Kanske kan damerna på Ljuva Hem hjälpa mig genom att beställa hem några av de förlorade favoriterna på nytt.

Bara så tråkigt att folk inte kan skilja på mitt och ditt - man känner sig våldförd, även om det bara handlar om döda ting. Hela familjen kröp ned i samma säng denna natt - kändes extra skönt att omges av nära och kära i en sådan stund.

Gott Nytt 2012

2012-01-10T10:17:00.003+01:00

Vilken fin avslutning vi fick på 2011 - som vanligt kanonmysigt hemma hos familjen Eriksson/Larsson, där vi traditionsenligt samlades redan kl. 14 för korvgrillning, promenad, pingisturnering och bastu, innan det blev dags att börja förbereda kvällens supé. Till förrätt blev det en fantastiskt frisk och god coctail på kallrökt, limemarinerad lax, mango, dill och rödlök - en härligt aptitretande start, som fick smaklökarna att längta efter mer. Till varmrätt blev det baconlindad fläskfilé med senapssås, grönsallad och potatisgratäng och som avrundning på en perfekt måltid blev det hemmagjord hallonglass med marängkärna. Mums - behöver nog inte nämna att alla fat var renskrapade när vi lämnade bordet!

Till tolvslaget blev det förstås champagne och raketer. En bomb var dock felkonstruerad och sköt iväg skott i midjehöjd åt alla håll och kanter. Kastade oss snabbt åt sidan och skyddade barnen och får tacka högre makter för att ingen kom till skada. Messi-vovven var fantastisk denna kväll - till synes helt opåverkad av smällare och raketer, barnens tutor och 13 personers glada skratt. Tack vänner för en fantastisk kväll!

Håll till godo!

2011-12-23T17:39:00.004+01:00

Några mer eller mindre plågsamma julnoter som spelats under julstöket i eftermiddag :)

GOD JUL

2011-12-23T09:47:00.002+01:00

Omedelbar verkan!

2011-12-05T23:14:00.001+01:00

Nu snöar det i Nödinge!!!! Tänk vilken effekt min dans kommer att få i nästa vecka?! Längtar redan! Godnatt!

Jäkla storm!

2011-12-05T22:35:00.002+01:00

Dagar av ösregn och stormbyar har lämnat mina adventsfina fönster i ett bedrövligt skick... Inte länge man fick glädjas över att ha det rent och snyggt... Får hoppas på en dag med plusgrader innan lucia och då göra en ny ansträngning! Tycker verkligen att fönster är finast rena...

Äntligen hög och kall luft idag, snörapport från Småland (yippie), så nu kära vänner börjar jag så smått min snödans! I nästa vecka går jag crazy på dansgolvet och önskar mig meterhöga drivor. Visserligen har inte allt kommit på plats som utlovat vid stugan, men nu borde den iaf vara tillräckligt tät för vintern. Så av med byggkläderna och ner i skidstället! Nu ska här tränas!!!!

Glöggmingel

2011-11-27T23:11:00.002+01:00

Tack vänner för besöket ikväll - visst blev det ett lyckat glöggmingel med provsmakning av julskinka och årets första vörtbrödssmörgås? Nybakade lussebullar och glögg smakade också gott, för att inte tala om pepparkakorna med grönmögelost. Smaskens! Härligt att smygstarta juletiden - det enda som saknades var vintervädret! Ni får vänta på min dans i ytterligare någon vecka...

Det funkar med golvmopp!

2011-11-23T11:48:00.003+01:00

...för den som eventuellt blev inspirerad till att rengöra taken följer här ett användbart tips: Det fungerar mycket bra med golvmopp med mirakeltrasa på. Se bara till att trasan är ren, damm- och luddfri! (Nu kanske ni tror att jag missade denna detalj själv, men nej - så roligt blev det inte! Var för en gångs skull förutseende och packade upp en helt ny trasa!) I skrivandes stund nöjd med resultatet - med risk för att jag under en solig dag kommer att upptäcka ev. missar!

Städmani

2011-11-22T12:31:00.003+01:00

Nu är alla fönster putsade in- och utvändigt - med ett undantag: Det fönster som Martin tyckte var onödigt att ha öppningsbart och därmed lovade att alltid putsa på min begäran. Har så skett? Icke. Ytterligare en punkt på hans att göra lista när han kommer tillbaka från säljkonferensen (njuter denna gång extra mycket av att vara själv i 2 dagar - tycker att han hamnat i värsta 40-års gubbkrisen och därför är ett mindre trevligt sällskap!)!

När jag börjar storstäda och feja händer det inte alltför sällan att jag kommer på något nytt att putsa på. Som igår kväll. Hade länge stört mig över att någon (dvs den som byter glödlampor här hemma...) kluddat med icke rena fingrar i taket och tänkte att nu ska detta verkligen åtgärdas. Började torka, fortsatte att torka, torkade lite till, och lite till. Bytte vatten i skurhinken om och om igen. Torkade lite till...och så fortsatte jag i drygt 90 minuter. Nu tror säkert den muntre att jag på detta sätt torkat tak i hela huset, men icke - det handlar om några få ynka kvadratmeter i köket. Har ett par rader kvar att gå på - var ju tvungen att avbryta för pass på Sportlife, men nu måste jag vänta tills brasan brunnit ut - med kaminen i full gång blir det hett där uppe under taket. Det värsta är att jag i dagsljus dessutom inser att det jobbet jag utförde igår inte är med beröm godkänt, varför det blir till att gå över allt igen efter avslutad fejning idag. Summa summarum: Märkena i taket som jag snabbt skulle torka bort, visade sig innebära en hel del merjobb. Sedan är det ju skönt att ha ett rent innertak, men mina vänner - om ni inte känner att detta är ett livsnödvändigt måste, rekommenderar jag starkt att låta bli. Att städa över axelhöjd är inte alls en trevlig upplevelse!

Tog en paus i allt städande och unnade mig en timmes härlig powerwalk. Musklerna känns härligt spänstiga och fulla av energi (+++), medan konditionen fortfarande tryter (-). Måste komma igång med den biten för att kunna göra mig själv rättvisa i skidspåret i vinter. När, och om, det nu blir någon snö. Som ni vet, beror ju det på när hantverkarna kommer och lägger en sista hand vid stugan - innan dess blir det som bekant ingen snödans! Men ikväll börjar barmarksträningen med stavar och backträning på Dammekärr - det lär ge en hel del inspiration (och träningsvärk), så snart spritter jag väl loss i min vildaste snödans oavsett stugstatus och hoppas på den vitaste och snöigaste vinter i mannaminne!

Inte den bästa versionen av mig själv...

2011-11-21T14:08:00.004+01:00

Att försöka vara den bästa versionen av sig själv är inte alltid så lätt, särskilt inte om även omgivningen tycks vara ur balans. Efter några riktiga maratonarbetspass vid stugan under helgen som gått (tack mamma och pappa för barnvakt!) kände jag mig inte riktigt redo för måndag morgon när klockan ringde i morse. Efter lite jobb under förmiddagen kände jag ändå hur batterierna började laddas igen och överskottet av energi (...nåja, det är nog ändå att ta i...) brände jag snabbt av på lite städning och fönsterputsning! Nu har David kommit hem från skolan, första läxpasset är avslutat, så nu ska jag gå loss på några fönster till. Även om det faktiskt bara är veckor sedan jag putsade dem senast, hör jag till dem som vägrar sätta upp diverse adventspynt i icke nyputsade fönster, även om jag naturligtvis är medveten om att rutorna redan imorgon kommer vara mindre rena än idag - men då är det åtminstone ny smuts!

Projekt stugbygge (där behöver jag definitivt putsa fönster!!!) går sakta men säkert framåt. Allt tegel är på, förutom 3 rader, där det ska upp kåpor över fläktar. Fasaden är i stort sett hel runt om - nu återstår bara fodring kring fönster för att få huset helt tätt inför vintern. Tja, det var kanske inte helt sant... för att kunna sätta sista raderna med panel och ribb på ena kortsidan, måste en hantverkare dyka upp för att mäta ut (och helst bygga) ett skärmtak... Men, i min värld innebär det hur som helst i princip klart.

Ja, dessa hantverkare... de är verkligen ett kapitel för sig. Har ända sedan semestern blivit lovad hjälp i princip under varje vecka. Tror inte att vi haft hjälp mer än 5-6 dagar... Det innebär naturligtvis att jag och Martin bygger betydligt mer än vad vi någonsin tänkt oss, vilket i och för sig är kul, men inte helt lätt när man ska kombinera med 2 heltidsjobb och en "ganska" aktiv fritid... Hantverkare S-E säger att det är bra att det dröjer mellan deras besök, för att vi på så sätt sparar pengar - förvisso sant - och positivt - men samtidigt knappast något jag bett om. Hade liksom inte räknat med att bygga ett helt hus på egen hand, utan har anlitat folk för att jag faktiskt VILL betala för att få det klart! Ja, vad ska man säga...

Har på kuppen fått en helt ny utbildning (till ingen kostnad, utöver en massa förbrukad personlig energi!) - känner mig redo att göra en helomvändning från översättare till snickare. Är snart fullärd. Har gjort precis allt. Gjutit plintar, rest stomme, snickrat panel, kapat ribb, tagit ut vinklar, lagt taktegel, lagt igen trossbotten och målat en helvetes massa löpmeter virke i Falu svart. Invändigt ska jag inom kort bli golvläggare och takmontör också - i ett senare skede köksmontör, finsnickare och tapetsör! Inte klokt vad mångsidig jag är! : ) Fick för ett tag sedan morfars gamla hammare av pappa och med den i handen flyger femtumsspiken genom väggarna - kan tro att den gamle snickaren stolt vakar över mig från sin himmelska snickerifirma!

Brukar ju ibland fundera över vad jag skulle vilja göra om jag inte satt på min kammare och översatte diverse textmaterial - nu kanske jag vet?! Fniss, anjo byggservice... Tål att smakas på!

Hur som helst är alla dessa timmar vid stugan (eller främst förargelsen över att ständigt behöva jaga icke närvarande hantverkare, som dessutom glömmer hälften av materialet när de väl kommer) orsaken till att jag just nu inte känner mig som den bästa versionen av mig själv. Snart, hoppas jag, att huset är tätt för vintern, så att vi kan ta en tillfällig byggpaus och återvända till ett mer normaliserat liv med utrymme för spontana kompisträffar. Känns inte bra att på sistone både ha tackat nej till tjejträff i Halmstad och kompisbesök från Småland i sista stund, för att hantverkarna planerat om och sedan ändå inte dykt upp. Sådant gör mig trött, överraskande nog inte så förbannad - antar att energin inte räcker till för några större känsloutbrott!

Önskar nu alla en riktigt härlig första adventshelg - kan inte lova er någon snö riktigt än - snödansen kommer jag först att göra när stugans yttre är tätt!

Kraftlös

2011-11-17T23:50:00.002+01:00

Känner mig fullständigt urladdad. Önskar att det fanns mänskliga startkablar som snabbt och enkelt kunde få lite extra fart i maskineriet...

Banrekord i Finalloppet

2011-11-11T08:45:00.005+01:00

I Finalloppet, som är säsongens sista tävlingslopp, har David under många år varit i överlägsen ledning efter halva loppet, för att därefter få håll och fullständigt ge upp. Vet inte om han någonsin haft håll i annan situation - det begreppet tycks inte finnas i hans värld. Förutom på Finalloppet. Tävlingen sammanföll naturligtvis med min träning i tunneln, så det blev Martin som fick ta hand om uppladdningen denna gång. Förutsättningarna var inte de bästa, eftersom David varit förkyld i drygt en vecka och på grund av halsont inte kunnat träna. Märkt av veckan som gått stod han i alla fall på startlinjen. Först ut i starten, som alltid, i ledning fram till sista backen. Då kom rivalen från Värnamo upp jämsides, som för övrigt är den ende som utöver David och en Stockholmskille kan tävla om titeln Sveriges snabbaste 8-åring, lyckades ta sig förbi och vinna med ett par sekunders marginal. Stolt 2:a blev David i alla fall på en imponerande tid - hela 15 sekunder under banrekordet. När jag pratade med honom i telefon efter loppet sa han: Om jag inte varit sjuk, så hade jag tagit honom i spurten, men nu ville kroppen helt enkelt inte. Jag tyckte att han skulle vara stolt som en tupp över sin insats, med tanke på att han faktiskt vunnit över sig själv. Han har verkligen alltid hatat Finalloppet och bevisade nu att han kunde bemästra det, även om det går av stapeln tidigt på morgonen, dvs. på en för honom ogynnsam tid (sett till resultat gör han bäst ifrån sig efter kl. 12.000!). Några elaka tungor har alltid påmint honom om att han brukar misslyckas i Finalloppet - kan tänka att de blev rejält tystade nu. Förstår faktiskt inte att vuxna människor kan vara så elaka mot barn och ge uttryck för sin missgynnsamhet, men det ligger kanske i den avundsjuke svenskens natur... Tur att man har möjlighet att välja sina vänner och kan omsluta sig av härligt positiva och energigivande människor! TACK för att ni finns (tror och hoppas att ni vet vilka ni är)!

Premiäråk

2011-11-07T13:34:00.003+01:00

Så var det då gjort - säsongens första träningspass på snö! Helgen tillbringades i Torsby, där träningsläger i skidtunneln stod på schemat. Premiäråket på fredagkvällen var en smärre katastrof och lördagens 2 pass gav inte heller de svar jag hade hoppats på efter alla träningstimmar i gymmet. Smärtande armbågar och muskelfästen till trots ingav söndagens pass emellertid hopp inför den stundande skidsäsongen. Pulsen pressades upp till 180 i motluten för att snabbt falla tillbaka till runt 120 i utförslöpet, vilket åtminstone är en indikation på att kroppen är på väg i rätt riktning. Nu ska jag bara hitta nya pjäxor som är lika sköna som de helt utslitna "vinnarpjäxorna" - de två jag köpt på mig i hopp om att hitta rätt, får helt enkelt förpassas till källarens mörkaste vrå, eller skänkas till bättre behövande... Nya skidor har jag också beställt och de längtar jag efter att få testa på snö - förhoppningsvis låter inte vintern vänta alltför länge på sig! Nu vill jag komma igång - helgens konstsnö i en mycket märklig skidmiljö gav mersmak - men nu vill jag ha natursnö! Tack OK Alehof för mycket trevligt sällskap och ett alldeles förträffligt ordnat skidläger! Ser fram emot veckolägret i Orsa så snart det nya året inletts!

Ny klasseger

2011-10-24T15:45:00.004+02:00

Utöver fotbollsmatch och innebandymatch med flera mål och assist hann David även med att försvara sin titel i P8-klassen i Stenshultsrundan i helgen. Med 12 sekunders marginal tog han hem segern och kunde ställa en ny fin pokal till samlingen. Grattis vår älskade kille - vilken fantastisk idrottare du är!

...och regnet det bara öser ner...

2011-10-07T00:42:00.002+02:00

Konstant regn lyder väderprognosen för det senaste dygnet. När vi kom ut till stugan tidigare idag rann vattnet i en strid ström nedför uppfarten till huset (jag fotade för att minnas den "naturliga" vägen när vi anlägger en stig en gång i framtiden!), dikena var översvämmade av vatten och nya bäckar hade bildats. Har aldrig känt mig depressiv under höstmånaderna, men nu börjar till och med en väderoberoende årstidsbejakare som jag få nog av denna nederbörd. Tar det aldrig slut? Utanför fönstret åskar det rejält i skrivandets stund, även om temperaturen varken kan beskrivas som varm eller behaglig. Vad är det som håller på att hända? Hoppas att jag vaknar till solsken i morgon - och då inte enbart i sinnet.

Sanna trixar

2011-10-04T16:14:00.003+02:00

Sanna har trixat på min dator och fått fram riktigt härliga bilder, tycker jag. Hon har foto på schemat i nya skolan och tycker att det är oerhört kul. Passar henne som fotar i tid och otid. Har fått en förfrågan om att göra vykort, så det ska vi försöka få till. Någon som känner till en bra sajt där man kan beställa provtryck?

Kanelbullens dag

2011-10-04T16:09:00.003+02:00

På våra mörka breddgrader måste alla tillfällen att fira tas tillvara. Därför doftar nu huset härligt av nybakade bullar och nykokt rabarbersaft - allt för att sätta guldkant på tillvaron denna kanelbullens dag (fast vi gillar vaniljbullar bättre, så därför blev det vaniljbullar med kanel!). Hoppas att även du firat och unnat dig en kanelbulle (eller två) idag!

Vardagslyx

2011-09-29T12:26:00.002+02:00

Igår kväll fick vi ett spontant infall, som absolut får bli en favorit i repris - bestämde oss för en vuxenkväll med Juha och Stina i stan. Blev middag på Lilla Tavernan, där den grekiska menyn fick våra smaklökar att hoppa höjdhopp av välbehag flera gånger om. Eller vad sägs om grillad halloumi med honung, fetaoströra med chili, grillade jätteräkor med tzatziki, vininkokt kyckling, kycklingsouvlaki, kalamatioliver och en klassisk greksallad? Det var det bästa jag ätit från ett restaurangkök på mycket länge och jag hoppas att nästa besök inte är alltför avlägset. Strax efter 21 var vi hemma igen - skönt med en 12-åring som kan vara barnvakt åt lillebror, när mamma och pappa unnar sig vardagslyx!

Härlig Stockholmshelg

2011-09-29T08:25:00.005+02:00

Det blev en härlig Stockholmshelg med många minnesvärda ögonblick. Påbörjade resan upp redan på fredagen med stopp i Jönköping för att kika på Kinnarps Arena och Stefan Livs minnesplats (det var gripande), polkagristillverkning i Gränna och skön övernattning i Norrköping. Efter frukost lördag morgon styrde vi vår kos mot huvudstaden. Första stopp blev Vasamuseet, som verkligen imponerade på båda barnen. Efter lite spontan sightseeing på Djurgården tog vi oss över till Gamla Stan för lite mat innan det var dags att besöka slottet. David var väl så där intresserad medan Sanna gjorde en djupdykning i all konst som hängde på väggarna och tyckte att det var riktigt spännande. Själv måste jag säga att jag, liksom vid mitt senaste besök, slås av att jag tycker att slottet är en oerhört dyster plats att vara på. Mörka, murriga rum som stinker av gamla möbler! Glad att jag slipper sitta där på representationsmiddagar!

Efter många timmar i innerstaden var det så dags att ge sig ut på Lidingö för att träffa nyfunna Mallis-vännerna. Det blev ett kärt återseende bland både stora och små och det blev verkligen en toppenmysig kväll. Efter alldeles för få timmar med sömn gick vi upp och förberedde barnen (2 av 4) inför Lilla Lidingöloppet. Kom till tävlingsplatsen alldeles för sent och hann inte kika så mycket på banan - såg bara att det började med en rent djävulusisk uppförsbacke och sa därför till David att inte ånga på i vanlig takt utan försöka hålla tillbaka i början. Taktiskt sett gjorde han sitt livs bästa lopp och var oerhört nöjd när han kom i mål som 4:a. Efter att ha joggat sig igenom hela banan (1,7 km) insåg både jag och Martin att han tagit våra instruktioner om att ta det lugnt på lite väl stort allvar - killen var inte ens andfådd när han korsade mållinjen! Glad över sin fjärde plats och alla fina priser konstaterade han att nästa år kan jag vinna det här lugnt... Ja, ja - vi får väl se. Han befäste hur som helst sin plats i Sverige-eliten bland P03 och det börjar bli många som får upp ögonen för honom. Flera föräldrar tycker inte att vi är kloka som låter honom spela fotboll - själv tänker jag att han bara är 8 år. Måste man verkligen redan välja?!

Sanna dras med knäont sedan tre veckor tillbaka, vilket läkarna bekräftade som löparknä i förra veckan. Är ordinerad vila och jag hoppas sannerligen att det ger med sig snart. Hon haltar sig fram och har vansinnigt svårt att gå i trappor, men sista veckan har hon åtminstone inte gråtit sig till sömns av smärta. Uppkom efter att hon sprang orienteringstävling i ett par joggingskor hon inte använt på ett tag, eftersom orienteringsskorna blivit för små. Tydligen kan en sådan liten skitsak utlösa detta och det känns förstås riktigt surt. Hon längtar själv efter att komma igång, men det finns inte så mycket att göra i detta läge. Ridningen funkar tack och lov, så länge hon kan rida i ett och samma varv och skänkla med högerbenet! Ikväll är det ridning igen och jag gissar att hon inte tänker vila från den... Envis som få, men förhoppningsvis kry snart igen.

Bild lånad från Marathon-Photos.com

Missen

2011-09-19T01:35:00.002+02:00

Vår kelsjuke gris, som idag gladdes oerhört när det premiäreldades i kaminen!

Sanna och hennes älskade Vangi

2011-09-19T01:34:00.002+02:00

Dottern med favoriten Vangi på Stall Tofta!

Dunderförkyld

2011-09-19T01:27:00.003+02:00

Dunderförkyld, ont i halsen och lite feber - därtill en snabbresa till Malmö för att fira syrrans flicka som fyllt 7, oerhört sen kväll för att slutföra det mest akuta som jag inte hann med förra veckan när jag fick agera snickare vid stugan på heltid... Måste röja vidare imorgon, men först väntar (tror jag) takläggning, så om 6 timmar träffas jag uppe på stugtaket igen! Hoppas på snabbt tillfrisknande - lider av träningsabstinens och trivs inte alls med att känna mig krasslig. Önskar alla en riktigt bra vecka! Nästa helg blir det Sthlm och besök hos våra nya bekantskaper från Mallorca - ser jag fram emot!

Sommarminnen att glädjas över denna blöta höst!

2011-09-16T17:46:00.006+02:00

Mysig augustikväll hos Juha och Stina.

Malmös mysiga innerstad.

Härlig dag hos härliga vänner i Falkenberg.

Mysigt med kortspel i vår stuga - gäststugan kunde invigas i juli.

Kul att elda och tälja vid stugan!

Härliga islänningar i hagen intill vår stuga - gissa vart Sanna hållt hus?!!!

Härligt att solen tittade fram idag - har slitit som ett djur vid stugan denna veckan i ösregn, medan Martin varit på Mallorca och spelat golf. Tidigare idag hade han mage att ringa och försöka få sympatier för att det var så varmt att det var jobbigt att spela golf... Lyckades INTE, kan jag meddela. Idag har jag snickrat läkt på taket och jag har duktigt ont i hela kroppen, men särskilt i hälsenorna som hela tiden påfrestas i motlutet. Dessutom har hantverkarna kommit med förkylning och halsont som gör att träningen får ta lite paus. Solen idag fick mig att minnas några av sommarens alla höjdpunkter, som t.ex. besöket hos fam. Siivikko i deras nyinköpta, oerhört mysiga sommarstuga, stranddagen och en av våra alltid lika trevliga kvällar i Falkenberg hos fam. Salomonsson och vår trevliga utflykt till syster med familj i Malmö. Delar med mig av några bilder och betydelsefulla ögonblick från vår sommar och hoppas att solen skiner extra starkt på alla mina vänner idag.

Vår fantastiske fotbollskille

2011-09-08T14:45:00.002+02:00

Oavsett position i laget öser han in mål och som målvakt visade han också framfötterna i helgen. Vem hade trott det för 4 år sedan när knät var helt söndertrasat efter skidåkning och läkarna sa att han aldrig skulle kunna spela fotboll...

Bilder från Mallis

2011-09-08T14:27:00.007+02:00

Äntligen har jag kopplat ihop min iphone och nya iMac och fört över lite bilder! Några smakprov från Mallorca.

Tung förlust

2011-09-08T14:21:00.002+02:00

Vill med ett kort inlägg hedra Stefan Liv, denne fantastiske representant för ishockey-Sverige, som igår så tragiskt omkom i en flygolycka i Ryssland. Alla tankar till hans familj och vänner - om förlusten känns så stor för mig, vad ska den då inte innebära för dem? Mitt blågula HV-hjärta blöder...

Bilden lånad från HV71:s hemsida

Med fokus på tjejvasan 2012

2011-09-02T16:29:00.002+02:00

Alla som känner mig vet att jag saknat snön sedan den försvann och längtan efter att få stå på ett par längdskidor igen är oerhörd. Inom en månad verkar det bli skidläger i Torsbytunneln med OK Alehof, så fram till dess är det bara att försöka stå ut.

Efter att ha brottats med onda hälsenor i 3 månader, vilket tyvärr resulterade i endast ett fåtal träningspass under samma period, har jag sedan i början av augusti kunnat köra på med vanlig intensitet. Försöker hinna med 4-5 pass i veckan, ibland fler om jag kan köra flera pass samma kväll. Tanken är även att jag ska komma igång med mina morgonpromenader, men hittills har jag varit för trött för att ens bry mig om väckarklockan när den ringer! Känner att jag behöver få lite snabbhet i benen, för att musklerna inte ska stelna till av all styrketräning. Arm-, ben- och ryggmuskler känns i bättre form än under tidigare försäsonger och jag hoppas att det ska ge resultat när skidsäsongen kör igång. Är naturligtvis fullt (och smärtsamt) medveten om att vi kanske inte har samma tur som tidigare 2 år att få njuta av långa, snörika vintrar och vet då inte vad jag ska göra för att få till träningstimmar. 2012 års tjejvasa och min start i tävlingsled 1, med samtidig start som eliten!!!!, gör mig dock fast besluten om att ordna med massor av snötimmar på något sätt, om det så ska behöva innebära tillfällig flytt till nordligare breddgrader! Fanatisk - ja visst, absolut! Men det är ju så vansinnigt kul!!!

Skidträff på Johns Sport i Mora den 29 oktober - då ska jag försöka vara på plats! Nya pjäxor och stavar ska det bli. Köpte iofs nytt i slutet av denna säsong, men den kollektionen får ge sig ut på nya äventyr på Blocket! Orkade inte invänta en leverans av mina favvo-skidor veckan före Tjejvasan och investerade därför i ett par svindyra pjäxor och skidor... som visserligen är suveräna, men det var ju egentligen inte dem jag ville ha... Nu ska jag köpa mina drömmars skidor och försöka köra in dem lagom till Tjejvasan. Sedan får det bli några test mellan de gamla och nya inför tävlingsdagen och se vilka som är vassast... Åh vad jag längtar!

Snart dags att förgylla fredagskvällen med ett MRL pass - det ska också bli kul och funkar bra i brist på snö! Ha en skön helg!

Den perfekta semestern

2011-08-23T11:49:00.003+02:00

Hemma efter en fantastisk semestervecka på Mallorca, som i korta ordalag kan beskrivas med ett enda ord: Perfekt! Känns som om solen och livet log mot oss på samtliga fronter och att ta sig an höstens alla projekt och jobbuppdrag känns bara spännande och roligt. Med några bra pocketböcker vid min sida insåg jag redan första semesterdagen vilken lyx det är att resa med stora barn - inget bråk, inga tider att passa utan bara en massa skratt. Snabbt hade de hittat nya kompisar, som även fick oss att bekanta oss med trevliga Camilla och Johan från Stockholm, som vi ska ta vägarna förbi i slutet av september. Med deras glada flickor Nelly och Emmie blev det många härliga skratt i poolen och havet och jag tror att våra familjer satte rekord i nyttjande av vattenaktiviter. Det åktes "banan", "soffa" och parasailing så att det stod härliga till. När vi räknade till den 3:e bananturen funderade Sanna högt: Så här mycket brukar vi aldrig få göra annars! Det stämmer säkert, men just i år tyckte vi verkligen att de var tillräckligt stora för att testa på alla dessa galenskaper. Bästa minnet blir nog ändå fallskärmen på nästan 70 meters höjd, där jag svävar fram med ett barn på varje sida. Våra fötter såg så oerhört små ut där uppe, så att vi gapskrattade över vår litenhet på denna jord. Men så vackert och vilken underbar frihetskänsla. Jag har åkt flera gånger förut i mina ungdoms dagar, men aldrig efter en båt som kört så fort och kunnat få upp skärmen på sådan höjd. Wow!

När vi väl var nere utvecklades utflykten snabbt till värsta båtdramat - ena båtmotorn gick sönder och det skickades ut räddningsbåtar till oss! Sanna och David tyckte att det var spännande och David konstaterade glatt att han denna dag inte enbart åkt i den snabbaste båten någonsin, utan också i den näst snabbaste. Hann aldrig bli dramatiskt eller otäckt för oss där ute på havet, men för Martin som stod kvar på stranden och såg övriga båtar snabbt koppla från olika vattenleksaker för att komma till vår undsättning, blev det förstås lite oroligt för, innan han fick lugnande besked.

Bilder kommer.

Ska sent glömma våra morgonpromenader där vi mötte soluppgången på strandpromenaden (och efter 1 1/2 timme genomblöta av svett slängde oss i det stillsamma havet) - semestern blev inte bara en energi- och träningsboost som jag hade önskat, utan även en ganska kärleksfull sådan.

Get inspired...

2011-08-03T10:25:00.004+02:00

Bilden lånad från komplett.se
Trots semestertider har det blivit en del timmar framför datorn, men ändå mindre än en normal sommar skulle jag säga. Känner mig skönt utvilad, om än något inre stressad för att vi de senaste fyra veckorna inte ens tänkt i termer av stugbygge. Martin hade en sådan down de sista 2 veckorna före semestern, så att jag bara valde att ta ett jättekliv tillbaka - har ingen lust att dras ned i någon annans skit - som bekant är jag allergisk mot energislukare av detta slag! Hur som helst: Gäststugan är inredd (dock inte helt klar) och där har vi sovit några nätter, låtit dagarna fyllas av bad, fiske samt kantarell- och bärplock. Härligt! Mindre härligt är förstås det faktum att jag nu är inne på 4:e månaden utan träning... Stugbygget har helt enkelt inte lämnat utrymme för gymmet och under semestern har jag allvarligt talat varit för trött för att ens kunna tänka på en promenad. En hälsena trilskas dessutom, så jag känner mig för tillfället både halt och lytt. Trist. Ska försöka få en riktig kickstart om någon vecka, då nya äventyr väntar. Mer info följer snart.

Häromdagen när jag satt och jobbade kom jag på mig själv med att känna hur roligt det var! Vet inte när jag kände riktig arbetslust senast. Tänkte att jag minsann snabbt skulle make the most out of the feeling, så igår travade jag iväg till macstore och köpte mig en iMac 27 - en härligt häftig dator med 27" skärm, helt sladdlös, ingen ful pc-burk på golvet, trådlöst tangentbord och en keramisk helskön mus. Är så snygg! Köpte till Office-paketet och även om man inte helt känner igen sig, tror jag på sikt att några av extrafunktionerna i mac-versionen kommer att övertyga mig om att detta är framtidens miljö, även för oss vana pc-användare. Fortfarande några veckor kvar till skolstart och innan jag tänker börja jobba igen på allvar, men glädjande att ha denna snygga maskin att se fram emot som sällskap! Hoppas jag känner mig lika glad över min investering när hösten kommer... (Lovar att det kommer bli många svordomar också...)

Glad midsommar

2011-06-23T14:16:00.005+02:00

Vill passa på att önska alla nära och kära och övriga som råkar ha vägarna förbi min blogg en riktigt mysig midsommar! Eftersom midsommarafton i år sammanfaller med Davids födelsedag har vi bjudit in till kalas här hemma i Nödinge. Vårt traditionella midsommargäng är i år lite mindre än normalt, eftersom ett av paren är bortbjudna på bröllop. Icke bortresta vänner kommer naturligtvis i vanlig ordning, dessutom mamma och pappa och troligtvis även syster med familj. Andra som känner sig manade är också välkomna - ingen anmälan krävs, så länge man ser till att följa traditionen att ta med det man själv vill äta. Hoppas på uppehållsväder och långbord i lusthuset och vidare ut i trädgården. Nästa midsommar är förhoppningsvis stugan klar och då är naturligtvis festplatsen given. Du glömmer väl inte att boka in dig?!

Bild från google/bilder.

Skolavslutning

2011-06-21T13:12:00.002+02:00

Sanna har fått plats på Ahlafors Fria Skola till hösten, så därför var det förstås lite extra känsligt att krama om fröken och säga hej då på avslutningsdagen. Ändå var Sanna den som verkade vara på bäst humör av alla: Medan andra grät för att klassen skulle splittras inför 6:an och att man inte hamnade med bästa kompisen, såg jag inget annat än ett glatt leende på Sannas läppar under hela sammankomsten. Blir så imponerad över den ungen - ett sånt lugn inför allt. Själv fick jag vända mig bort flera gånger för att de andra barnens tårar även fick mig att känna mig sentimental. Tur att jag då redan klarat av tacktalet till fröken Susanne. Fick ett par dagar senare ett mycket uppskattande mail från samma fröken, som värmde skönt i själen.

Nu är sommarlovet i full gång. David går i fotbollsskola och Sanna har på egen hand tagit tåget till mormor och morfar i Småland. Vår stora tjej... Så stolt över hennes mod när jag vinkade av henne och hon med sin vanliga övertygelse sa, Men mamma, det är lugnt... jag är inget småbarn längre.

David blir lokalkändis!

2011-06-16T08:58:00.001+02:00

www.alekuriren.se/wp-content/themes/tema960gs/directorylisting/2011/V24%202011/17.pdf

Miniferie på Legoland och Lalandia

2011-06-15T16:33:00.002+02:00

Tidigt i ottan väckte vi barnen och visst blev de precis så överraskade som vi hoppats på. Avslöjade inte resmålet förrän vi åkte på färjan i Göteborg. Var i Billund strax före kl. 12 och hade en härligt solig eftermiddag på Legoland. Inte alls mycket folk och därmed inte några köer. Våra åktokiga barn var inte speciellt imponerade över attraktionerna som Legoland hade att erbjuda, men visst fanns det roliga inslag, som den galet ryckiga bergochdalbanan, där man trodde att vagnen skulle spåra ur i svängarna, brandsläckningen som hela familjen glatt deltog i och vann!!! och den TV-spelsliknande Indiana Jones-attraktionen, där familjemedlemmarna gjorde allt för att slå varandras high scores. Ja, det blev många glada skratt denna dag. När vi lämnade parken för dagen var dock barnen överraskande överens om att det bästa med hela Legoland var alla städer som byggts upp i Lego. Helt klart värt ett besök bara av den anledningen.

Den soliga kvällen var som gjord för tältning och på fina FDM Camping i Billund kunde man inte annat än trivas som fisken i vattnet. David gjorde djupdykningar i bollhavet medan Sanna matade djuren i smådjursparken. På kvällen hade de uppvisning på studsmattorna, innan det var dags att dra sig tillbaka till tältet, tända grillen och sedan trötta krypa ned i sovsäckarna. Vi somnade snabbt och sov gott.

Efter frukosten, eller morgenmad som det ju heter på danska, med färska rundstykker (frallor, alltså!), styrde vi vår kos mot Lalandia (badland, legoland och camping ligger inom ett par hundra meters avstånd). Snabbt blev man upplurad av barnen i de värsta vattenrutschen och jag skrek mig nästan hes i 4-manna-flotten, där vi susade ned för branter som på riktigt liknade stupen i flumeride! Det var en härligt helgalen dag med massor av skratt och jag tror att barnen uppskattade att både mamma och pappa rockade loss och hängde med på diverse (för oss) skräckinjagande äventyr! Det blev med andra ord en perfekt miniferie, som vi alla absolut kan rekommendera för er som inte prövat på.

Överraskning

2011-06-09T16:47:00.001+02:00

Imorgon ska vi överraska barnen med ett spontant upptåg - vilka förvånade blickar de kommer att kasta när vi väcker dem imorgon bitti... To be continued...

Fotograf Sanna

2011-06-07T13:20:00.009+02:00

Kanonhelg vid stugan

2011-06-07T13:18:00.001+02:00

Med en väderprognos som lovade strålande sol över långhelgen packades tältet och väskorna snabbt i fredags eftermiddag, efter att vi äntligen tagit oss tid att röja lite här hemma och få undan lite tvätt. Hade knappt hunnit skriva om mitt intensiva liv på sportlife innan den tog slut och ersattes av nästa byggfas: Projekt stugrenovering. Nu står 2 nya byggnader stomresta på tomten och som vi har jobbat och slitit! Sportlife är sedan 2 veckor ett minne blott, men jag antar att armmuskler och övriga kroppsdelar även kan hållas i trim med hammare och spik, målning av fasader och lyft av tunga byggkomponenter! Har hur som helst inte tid för någon annan träning just nu, så inte så mycket att sörja över.

Solen sken lika starkt som utlovat och helgen bjöd på många härliga dopp i Mjörn. Efter långa och hårda arbetsdagar kan jag lova att vi sov gott i tältet också!

Fredagkvällen hade hunnit bli lördag innan jag kröp ned bland övriga familjemedlemmar, efter att ha fått till årets första tjejkväll på Solvik med Åsa och Frida. Vår träff blev ett perfekt startskott på sommaren och jag är säker på att det kommer att bli många fler. Tusen tack för denna helkväll - var verkligen behövlig, på många sätt och vis. Ja, ni vet... Medan vi satt och fnissade fick Martin och barnen årets första gädda på kroken, som Stitch gladeligen vräkte i sig när vi kom hem på söndagen!

Lördagen kämpade jag och Martin med takrenovering och pappläggning i gassande sol. Barnen höll till nere vid vattnet och hjälpte (alt. störde) Frida i planeringen av sin 30-års fest. Camp Solvik var temat och det blev naturligtvis lyckat med tanke på att vädret visade sig från sin allra bästa sida. Trött i kroppen efter flera dagar av hårt arbete blev kvällen inte alltför sen för min del, men det var hur som helst en härlig sommarfest i glada vänners lag.

Riktigt mysigt blev det på söndagen när mamma och pappa tidigt på morgonen kom på besök och bjöd på frukost. Hjälpte till att fixa hela dagen och hade även tagit med lunch, jordgubbar och fikabröd. Mums. Fick massor gjort och hann även njuta lite av solen nere på klipporna. Barnen var överlyckliga över att lyckas lura morfar i plurret 2 gånger. Härligt uppfriskande och faktiskt inte alls så kallt. Man ville till och med ligga i, en stund i alla fall.

Sent söndag kväll styrde vi kosan hemåt igen - de varnade för regn. Måndagen visade sig dock innehålla tropisk värme, så jag och Martin tog tillfället i akt att arbete 4 timmar vid stugan. På kvällen blev det bio med barnen, Pirates of the Carribean, därefter restaurangbesök. Det var en så härlig värme när vi kom ut från bion att vi inte ville åka hem. Sanna sa: Mamma, det känns precis som på kvällen i Spanien, när vi brukade gå ut och äta så där sent. Bara att det inte är mörkt här. Och ja, det hade hon verkligen rätt i. Det var nästan så att man kunde förnimma dofterna, havets brus i bakgrunden och den härligt sommarlediga känslan. När stugan börjar ta form och livet blivit lite mindre hektiskt blir ett nytt Spanienbesök absolut prioritet ett. Men tills dess kvarstår en hel del slit, som absolut är härligt, roligt och alldeles underbart - om det inte hade varit för den saken att det är ett sånt himlans pusslande med snickarnas tider... Vill snart ta ledigt från projektledarrollen!

Livstecken...

2011-05-25T14:40:00.000+02:00

Efter många veckor i byggdamm och allmänt kaos, börjar lugnet åter infinna sig på Fyrklövergatan. Martins golfresor har avlöst varandra och det har varit många projekt att ro i land på egen hand under de senaste veckorna. Inte undra på att jag känt mig helt slutkörd. Tom på energi. Sömnsjuk. Empty. Finito.

Men sedan badrumsrenoveringen äntligen stod klar (tja, det återstår att koppla inte en ljusslinga i bastun...) fylldes som tur var reserverna snabbt på med nytt bränsle. Efter att ha ägnat en månad åt att dygnet runt finnas till hands för hantverkare och familj, har jag sedan 2 veckor tillbaka äntligen fått utrymme för lite egen tid igen. Den tillbringar jag som bekant väldigt gärna på Sportlife, där den tidigare för mig så populära zumban nu har fått stå åt sidan för body pump och MRL. Är inne i en fas med riktig gristräning, kör stenhårt, varvar styrka med kondition och hoppas att det ska ge resultat i Fädernes spår! Känner mig ruggigt stark och tycker att det är så kul. Längtar galet efter skidåkning, men får väl nöja mig med barmarksträning ännu ett tag.

Martins senaste golfturné, och förhoppningsvis den sista för en bra tid framöver - han har varit bortrest fler dagar än han varit hemma den senaste månaden - avslutades i fredags kväll. Knappt var han innanför dörren innan han var på väg ut igen. Destination Göteborgsvarvet. Sprang på 1:53 och var nöjd premiärlöpare, men samtidigt besviken över att kroppen helt tog slut efter 16 km och de sista 5 fick avverkas haltande med kramp i varje tänkbar muskel. Nåväl - är säker på att han tar revansch nästa år (då har hans 40-års kris säkert intensifierats!), även om jag tycker att han ska vara sjukt nöjd med sin prestation.

Söndagen var som vanligt fylld med aktiviteter för familjen och dagen inleddes med Lilla Göteborgsvarvet för båda barnen. Sanna var som vanligt måttligt road - älskar att träna, men hatar att tävla - medan lillebror i vanlig ordning var laddad upp till tänderna. Drygt 3 timmar mellan barnens starter, men visst var det värt att vänta på P8-klassen. Med 16 sekunders marginal sprang David in på Slottsskogsvallen i ensamt majestät och hjulade över mållinjen. Kan lova att en och annan tår rann utmed en mycket stolt mammas kinder när han klev upp överst på prispallen. 900 startande i klassen och så går vår kille och vinner! Wow! Direkt efteråt undrade han när han kunde tävla igen, men när jag berättade att nästa tävling krockar med hemmamatch mot Älvängen var valet naturligtvis enkelt: Fotbollsmatch! Tror att det är just den fria viljan som gör att han lyckas i allt han företar sig. Tror inte på tvång och måsten. Glädjen måste finnas i allt man gör för att man ska nå framgång, oavsett om det handlar om idrott, skolarbete eller annat.

Sedan 2 veckor tillbaka har David ny lärare. Gravida Fröken E blev sjukskriven och ersattes blixtsnabbt av Magister K. Något som hittills visat sig vara ett riktigt lyckokast. Som bortblåst är skoltröttheten. Glädje, men bestämda tyglar, har ersatt det inrutade schemat, som dominerats av måsten och tråkigt bemötande och känslan av kollektivt misslyckande. Läxorna görs plötsligt utan mammatjat och utan problem stavar ungen till bibliotek, Sverige och Nödinge. J-ljud, dubbelteckning och ng-ljud löser han som om det inte vore någonting. Jag är imponerad. I augusti förra året läste han några enstaka ord med 3 bokstäver. Vilken utveckling! Stolt blir man förstås när läxorna kommer hem med betyget: Det hade inte kunnat vara bättre!

Vill även skryta med Sannas fina prestationer i skolan. Senaste utvecklingssamtalet var jag nästan rörd till tårar när fröken meddelade att dottern är ett utmärkt föredöme, ligger långt över målen för årskurs 5 och att hon med sin ambitions- och kunskapsnivå kan bli vad hon vill. Kändes skönt att Sannas självförtroendet vattnades lite – det är tufft att vara nästan 12 år när det händer en massa saker i kroppen, klimatet runt omkring är lite tuffare än man själv hade önskat och nya klasser ska skapas inför högstadiet. Att Sanna helt kommer att byta miljö efter att ha fått plats på Ahlafors Fria Skola känns i nuläget oerhört positivt. Sanna själv strålade när jag berättade om erbjudandet och önskade att det blev hösttermin med en gång. Tror att det är bra med ett miljöombyte. I och för sig hade det blivit nya klasser på högstadieskolan i Nödinge också, men det känns som om attityden och jargongen på den mindre friskolan är trevligare, mer inspirerande och glädjefylld. Visar det sig att hon inte trivs, lär väl Kyrbyskolan ett kvarter bort stå kvar. Ser ingen prestation i varken det ena eller andra valet, viktigast är att Sanna trivs och mår bra.

Projekt stugrenovering fortskrider sakta men säkert. Försenad byggstart har gynnat markarbetet. Har slitit som ett djur med att forsla bort tonvis av sten och rötter, kratta jord på längden och tvären och på så sätt förbereda inför anläggande av ny gräsmatta. Tror att slutresultatet blir riktigt bra. Om allt blir som planerat börjar gäststugan ta form imorgon.

Ska komplettera inlägget med bilder någon dag. Hänger inte riktigt med i den moderna världen, där man har bilder i alla möjliga medier och det krävs femtielva olika sladdar för att föra över allt till datorn!

Nu knackar söta Frida på dörren – dags för en kopp te och lite kvalitetstid! Tjing!

En till som njuter av våren

2011-04-12T10:18:00.005+02:00

Sanna har fått dille på att fota och ett av favoritmotiven är Stitch!

Vårtecken överallt

2011-04-12T09:19:00.002+02:00

Även vinterfantaster som jag vet att uppskatta vårtecken och alla späda vårlökar som nu kikar upp genom jord och mark måste väl till och med få den tröttaste själ att vakna till liv och glädjas över all härlig grönska vi nu har framför oss? Helgen bjöd på riktigt härligt vårväder, som familjen valde att utnyttja på lite olika sätt. Fredagkvällen tillbringade jag med jobb, medan resten av familjen gick på Sverige-Tyskland-hockey i Scandinavium. Lördag morgon vaknade jag kl. 6 av att vårsolen kikade in genom fönstret. Martin åkte iväg på svensexa, Sanna satte sig i solen för att läsa och jag tog med David på innebandyavslutning, varifrån vi snabbt styrde vår kos mot Skatås och Premiärloppet. Efter att ha vunnit terräng-DM för P11 (!!!) i onsdags var David övertygad om vinst i Premiärloppet. Att han faktiskt gick och vann även denna dag var en vinst på så många fler sätt än den pokal han fick med sig hem och glatt fyllde med godis senare på kvällen. Av någon oförklarlig anledning har David alltid hatat att tävla i Skatås och varit fast besluten att aldrig tävla där igen. Att han nu ville dit och faktiskt vann var en mental vinst som fick honom att sväva på moln resten av dagen. 3.55 gjorde han på kilometern i till synes jogg-tempo. Närmaste konkurrent var långt bakom och han behövde verkligen inte förta sig. Flera uppmärksammade hans, för sin ålder, helt fantastiska löpsteg och tyckte att han skulle komma till träning för Sävedalens AIK för att matchas mot de bästa. Naturligtvis roligt med uppskattning, men jag vet inte om löpträning är så roligt när man är 7 år. Tror att det viktigaste är att ha kul och känna glädje i det man gör. Davids snabbhet har kommit genom lek och min spontana känsla är att löpträning ett par gånger i veckan snart hade tagit död på den glädje han känner för att springa.

Söndagen tillbringade vi vid stugan. Mamma och pappa kom förbi och det blev lite vårstädning i trädgården. Fick även hjälp med trädfällning av drygt 70-åriga jättegranar, som resulterat i gigantiska grenhögar som nu måste eldas upp. För Martin väntar ett antal timmar med kap och vedklyv. Vedförrådet är redan fullt av det vi hittills tagit ned, men med svenska vargavintrar är förstås ved i överflöd ett angenämt problem. Tillbringade även 4,5 timmar vid stugan igår och fick då eldat ca. hälften. Hoppas att dagens regn inte blir alltför ihållande eller omfattande, så att vi kan få undan resten idag. Måste dock invänta hantverkare först - golvet i badrummet ska flytspacklas. Ja, våra projekt går långsamt men säkert framåt. Men fy 17 vad trött jag är på hantverkare...

Projektstart och massor av byggdamm

2011-03-22T15:21:00.002+01:00

Byggdammet gör att fingrarna fastnar på tangentbordet och helgens vårstädning känns plötsligt ogjord. Men å andra sidan har det efterlängtade projektet Renovera Badrum äntligen påbörjats, så jag får väl helt enkelt försöka övertyga mig om att det ska bli jättekul att städa hela huset varje dag under ett par veckor framöver!

Igår var jag på byggnadsnämnden och lämnade in ritningar på stugan, så inom en inte alltför lång framtid hoppas jag på projektstart även där, även om det innebär att jag får klona mig ännu en gång för att få allting att gå ihop.

Älskar ju dock projekt, så det känns nästan som om det vore julafton... Kul!

Inte död

2011-03-11T12:00:00.002+01:00

Jag är inte död, endast överöst med arbete! 2 veckor kvar till produktlanseringen och efter det hoppas jag sannerligen på ett andrum! Första året på en evighet som livet inte ens verkar ge utrymme för vår årliga skidresa till Italien. Känns nästan outhärdligt. Måste försöka trolla, men om det inte går måste jag nog komma på något annat som snabb rekreation efter dessa alltför fullmatade månader av jobb, jobb, jobb... Puh...

Sjukt nöjd!

2011-02-27T22:56:00.004+01:00

Sjukt nöjd och så otroligt stolt över mig själv! Gårdagens framfart i fädernes spår kan inte sammanfattas på annat sätt. Upplevelsen saknar motstycke och denna underbara skidresa ska jag med gläjde bevara i mitt inre så länge jag lever - och mer än gärna återuppleva!

Klockan ringde 05.30 och trots att jag sovit gott kändes det förstås okristligt tidigt. Ner i ett par långisar och snart på väg in i frukostmatsalen på ypperliga Hotell Moraparken. Några fler yrvakna skidentusisaster på plats. Yoghurt med torkad frukt och müsli och en portion havregrynsgröt med lingonsylt fick samsas med en kopp te, mer fick inte plats hur jag än försökte. Lite tävlingsnerver som spökade, kan jag villigt erkänna. 07.15 var bilen packad och Martin skjutsade mig ut till starten. Insläppet till tidiga startleden skulle vara kl. 8 och tro mig att jag blev lagom panikslagen kl. 07.50 när jag insåg att tävlingsadministrationen sjabblat och gett mig fel nummerlapp. Som tur var ordnades det snabbt och mina skidor hamnade om planerat i första led i tävlingsklass 2. Tågade tillbaka till bilen och där träffade vi på norrmannen och hans fru som vi bekantat oss med i vallaboden kvällen innan och tillsammans provkörde vi lite skidor och tilläggsvallade. Temperaturen hade gått närmare nollan än tidigare prognoser skvallrat om och det kändes skönt att kunna justera före start.

En stund före startskottet stötte vi på ett glatt gäng Alehofare, som lovade stå i spåret och heja på under resans gång - och som det hejades! Många glada tillrop gjorde resan till mål riktigt lustfylld. Men den största lusten genererade jag naturligtvis själv - kände hur adrenalinet strömmade i kroppen när vi körde iväg. Bomstopp i uppförsköret hela första milen där jag, bland flera, vrålade att folk skulle hålla sig till höger, dock till föga hjälp. Strax före första vätskekontrollen kunde jag börja utnyttja kraften i kroppen på riktigt och kände mig riktigt stark i sista stigningen före drickapausen. Därefter följde 2 mil i rasande tempo - överträffade mig själv på alla punkter. Körde snabbare än jag någonsin gjort förut och snittade 15,2 km i timmen. Såg på pulsklockan att det gick ruskigt bra och det var knappt att Martin hann infinna sig för att heja på utanför Moraparken en dryg kilometer före upploppet. Han var grymt imponerad av min framfart och trodde nog han såg i syne. 2.01.44 efter start korsade jag mållinjen, vilket innebär att jag förbättrade min tid från förra året med 40 minuter.

Min sammanlagda placering blev 222:a av totalt 8800 och även om jag har svårt att ta till superlativer om mig själv, så är detta absolut ett ögonblick jag tänker göra det: Jag känner mig helt enkelt fantastisk, överlycklig och riktigt bäst. TUSEN TACK för alla lyckönskningar jag fick före loppet och alla grattismail, sms, sånger, hejaramsor som haglat över mig efter målgång. Jätteglad över att så många gläds med mig - jag, en helt vanlig 2-barnsmamma, som började åka skidor förra säsongen! Jag kan knappt tro att min prestation är sann.

Från årets Tjejvasa ska jag bära med mig känslan av ett oerhört lyckorus, den fantastiska känslan av att fullt ut kunna lita på sin kropp och veta att den klarar utmaningen utan problem. Resan från Oxberg till Mora var sannerligen a piece of cake och den som känner mig förstår naturligtvis att det redan finns nya mål på min agenda. Och eftersom varken före, väder eller skidor var perfekta igår kan ni säkert gissa att det redan funderas över hur prestationen ska kunna förbättras till kommande år... Jag har 17 minuter upp till Eliten och om jag sluppit slöfockarna i första backarna och dessutom lyckats lite, lite bättre med skidorna, så lovar jag att jag inte varit långt från topp 50. Är så oerhört nöjd med min prestation - men också över känslan över att jag vet att jag kan förbättra mig. Det är en morot som jag kanske får gnaga på ett tag - men morötter hör till min favorit, så här ska gnagas - det kan jag lova!

Tjohooooooooooooooooooooooooooooooooooooo!

bild lånad från Photomic.com

Wish me luck!

2011-02-24T23:07:00.003+01:00

Håll nu alla tänkbara tummar runt om i landet (och gärna ni i andra länder också) för att det blir en härlig upplevelse i Vasaloppsspåret och att säsongens 60,9 mil på skidor har gett resultat. Önskar så att vädrets makter vill visa sin vänliga sida och bidra till att göra Tjejvasan till mina drömmars lopp. Skidorna är vallade, bilen packad - hoppas på ett par timmars sömn innan det bär iväg tidigt imorgon bitti, men känner jag min kropp rätt, så blir det en lång och sömnlös natt, med många tankar! Känner mig som ett förväntansfullt barn inför julafton! Fniss!

Välkommen till pysselboden!

2011-02-21T13:59:00.006+01:00

Har inte direkt fått utlopp för min kreativa sida på en evighet, så vad kunde passa bättre än att ge mig en alldeles ny typ av pysselbod i födelsedagspresent! Här pysslar jag, oavsett om jag har tid eller inte, med passion och minutiös noggrannhet. Här läggs förhoppningsvis grunden till Tjejvsasan i helgen, medan de sista lagren glidvalla och fästvalla får tas omhand på plats. I packningen ingår naturligtvis mitt nya vallaställ och vallajärn - oerhört värdefulla skatter för en skidentusiast som jag!

På medaljplats!

2011-02-13T17:33:00.005+01:00

Åkte med Sanna till mormor och morfar i Småland igår, för att tillgodose hennes högsta önskan inför sportlovet. Blir bra med ett par extra händer nu när mamma kommit hem från sjukhuset, men fortfarande är långt ifrån fit for fight. Dessutom ska hon gå i restaurangskola på Toftaholm Herrgård, som avslutas med att nära och kära får komma på supé. Blir väl käre far som får representera familjen, för tyvärr är det ju lite långt att åka fram och tillbaka härifrån. Får hålla tummarna för att hon vill visa vad hon lärt sig när hon kommer hem! :)

På vägen hem tog jag svängen förbi Ulricehamn och åkte av bara farten 21 km på skidor i Ulricehamnsloppet. Blev faktiskt trea idag, så föga förvånande att jag just nu strålar ikapp med den härliga vintersolen vi haft över oss idag. Var kanonfina spår och en glädje att susa fram. Tyvärr blev det lite kallare i natt än vad yr.no utlovat, så glidet hade kunnat vara lite bättre, men mitt fäste var alldeles kalas. Riktigt kul. Lovar att snart dela med mig av bilder från "boa" där förhoppningsvis nya framgångar snart förbereds...

Dags att återvända till verkligheten bakom skrivbordet efter exakt ett dygn på resande fot. Har varit en galen vecka på jobbet och för att det inte ska bli mer än kaos imorgon är det bäst att jag börjar kika på en del av det som ska levereras på måndag och tisdag. Imorgon dyker det helt säkert upp nya projekt, så det är bara att ge sig ner i kolgruvan igen... Men efter dagens prestation blir det åtminstone med ett leende på läpparna!

En alldeles tokig dag, men underbar födelsedag

2011-02-07T16:23:00.002+01:00

Trots att det på de flesta fronter varit (och ser ut att fortsätta bli) en alldeles tokig dag, så har jag samtidigt haft en fantastisk födelsedag. Morgonmys på sängkanten med perfekta presenter till en skidtoka, därefter flera härliga överraskningar i form av telefonsamtal, mail, besök (tråkigt att jag inte var hemma någon av gångerna M!), blomsterbud och kramar. Även om dagen varit hektisk och mycket krånglat (främst på jobbet), så har i alla fall födelsedagsdelen varit mer än perfekt. Härligt att omges av sådana vänner och av er värmande omtanke. Som jag tidigare sagt - ledsen om jag inte räcker till att vara lika god vän tillbaka för tillfället! KRAMAR

Hur svårt kan det vara?!!

2011-02-04T08:13:00.002+01:00

Gjorde ett röj i förra veckan och försökte förklara för familjemedlemmarna hur enkelt det blir om var sak hamnar på rätt plats när den använts klart. För den yngre generationen har resultatet varit enastående, medan den äldre fortfarande samlar på hög över hela huset och blir sur när man påpekar det. "Men jag diskade ju..." Ibland fattar jag verkligen inte varför man frivilligt tillbringar livet med en så trögtänkt varelse...

...in i bubblan...

2011-02-01T11:40:00.003+01:00

Var på lanseringsmöte igår och som alla tidigare år är jag lika överraskad över att det återigen är dags att gå in i bubblan... Lanseringen har ett annat upplägg i år och från att ha upplevt ett "lagom-år" 2010 verkar det vara "fullt ös - medvetslös" som gäller för 2011. Vet i allvarlighetens namn inte om jag är villig att göra den satsningen, men jag får väl dra i handbromsen om det spårar ur... Det finns med andra ord risk för att jag inte kommer att vara så social en tid framöver, men locka gärna med mig ut på en promenad eller en skidutflykt (dagar som denna när det regnar är jag dock ingen skidåkare!). Frisk luft och motion ska jag absolut inte prioritera bort även om jag så behöver jobba dygnet runt - däremot finns det risk för att dammråttorna anfaller om du har vägarna förbi på ett besök! Tips på bra städhjälp mottages tacksamt! Första bauta-filerna har landat i datorn - dubbla arbetspass krävs för att kunna möta deadline på torsdag... Urk!

Västgötaloppet

2011-01-31T10:33:00.004+01:00

Det blev en strålande skiddag i Ulricehamn igår. Efter isiga spår i Dammekärr under veckan som gick, med ett pulserande och svartblått blåmärke på vänster höft som resultat, kändes det skönt att återigen få byta skidmiljö. Hade dock inte vågat hoppas på så perfekt före - fantastiskt fint preparerade skidspår, absolut Tjejvasaklass, därtill riktigt bra vallade skidor som jag lyckades med helt på egen hand. Två omångar klistervalla, Rode Chola i botten, Start Wide ovanpå och längst ut blå kallvalla. Lila parafin på glidytorna och åkupplevelsen var total. Wow! Kom i mål på finfina 1:27:28 på 20 km och känner mig supernöjd med min 6:e plats. Var liksom förra veckan tråkigt trångt i starten och första kilometern var riktigt seg, men därefter var det egentligen ganska ok. Förutom i uppförsbackarna. Blir så förbannad på de skidåkare som inte kan hålla till höger. Skrek flera gånger att de skulle flytta sig längre fram, så att man fick skida uppför backarna istället för att saxa. Grrrr!!! Hade så gärna velat få ett perfekt lopp och se vilken minuttid jag kan komma ned på. Hoppas på fortsatt vinterväder under veckan, så att jag kan få ett nytt försök till helgen. Kommer dock att vara svårt att matcha spår och tider - det var verkligen fint igår. Lycka i min själ!

Igår var för övrigt första långloppet för Martin. Vi stod bredvid varandra på start och jag sa åt honom att ta varje chans till omkörning som fanns. Ganska tidigt fick jag en lucka på högerkanten och drog förbi ett hundratal. Kvar blev Martin som sedan kämpade i 8 km innan han hann ikapp! Kom springande i en uppförsbacke och körde förbi mig. 2 km senare var det vätskekontroll. Där är jag faktiskt ganska rutinerad, om jag får säga själv, och fick in ett riktigt bra ryck förbi en seg klunga. Hörde Martin bakom mig: Men vad fan ska du ta vägen nu då? Hade sedan honom bakom mig fram till målllinjen, som vi korsade exakt samtidigt! Såg flera kvinns i spåret som lotsades runt av sina män och känner mig därför extra stolt över att jag fick vara dragplåster åt Martin. Han sa att om det inte vore för att han visste att jag låg före, så hade han gett upp flera gånger om. Före start var han ganska kaxig och tyckte att vi nästa gång borde åka ett 42 km lopp. Kan du göra, sa jag, men jag håller mig omkring 20 km. Efter loppet var han ganska nöjd med 20 km och premiären på 42 lär nog dröja för oss båda! Fniss. Var riktigt kul. Och förstås skönt att han inte slog mig med någon fjuttig hundradel. Herregud - låta mig ligga där och göra jobbet för att sedan försöka göra en slutspurt?!! Stängde honom fint på upploppet och känner mig härligt nöjd! Jättekul dessutom med en sport där vi konkurrerar på lika villkor. Han är naturligtvis starkare än mig, men jag mer uthållig med ett jämnare tempo. Han tar mig i nedförsåkningarna, medan jag är snabbare uppför. Ja, det var verkligen en kanondag.

Barnen ville vara hemma och Sanna tog med David på fotbollsträning på morgonen. Gick hem från Vimmersjön, gick sedan till torget och åt lunch på McDonalds, för att sedan tillbringa eftermiddagen sjungandes i "Kören för alla", som uppträdde i kyrkan kl. 17. Var en riktigt härlig och glad föreställning och en toppenbra avrundning på en perfekt dag.

Nu ska jag vila kroppen i några dagar och fundera över när och var det blir dags för nästa skidäventyr. Ha en riktigt bra vecka!

Rapport från Stråkenloppet

2011-01-24T17:31:00.004+01:00

Söndagen ägnade jag åt framfart i skidspåren. Föga överraskande, men både orten och terrängen var ny mark för mig. Det var långloppstävling i Mullsjö och i fredags kväll bestämde jag mig för att delta. 21 km skulle avverkas och jag kände mig faktiskt nästan oberörd när jag kom i mål på 1:33:58.3. Startade i sista startled och första kilometern gick i tråkigt långsamt tempo. Gick snabbt över i endast 2 spår och med mer än 1000 startande var det mer än trångt i spåren. Det var först efter andra vätskekontrollen, efter ca 15 km, jag kunde smyga förbi den gigantiska klungan och köra på i eget tempo fram till mål. Jag är naturligtvis ruskigt nöjd med tiden, men visst funderar jag över hur det hade gått om jag hade fått stå i första ledet... Till saken hör nämligen den att jag var 6:a i mål bland kvinnor, 15:e totalt av kvinnor och män... 4 minuter upp till 3:e platsen, vilket jag enkelt hade kört in om jag sluppit köa mig igenom den första kilometern. 11 minuter fram till vinnaren, som jag faktiskt också tror att jag hade tagit om jag bara haft en bättre startplats. Men, nästa år är jag seedad till bättre startled och förhoppningsvis har vi då kunnat njuta av ännu en härlig och snörik vinter, som gör att jag har nya skidmil i benen och kan återkomma till Mullsjö för revansch! Fniss, skämt å sido, men det är klart att tävlingsmänniskan gör sig påmind när jag så här i efterhand inser hur nära jag var en topp-tre-placering! Ska nu vila kroppen i några dagar, sedan hoppas jag på nya mil i Dammekärr och kanske ett nytt skidäventyr nästa helg... Ja ni hör - jag har nog blivit galen! Äääääääääääääääälskar skidor!

I tävlingsledet!

2011-01-22T11:13:00.002+01:00

Blev glatt överraskad igår när Vasaloppsadmin mailade och meddelade att jag är flyttad till tävlingsklass. Med tanke på att jag startar samtidigt som eliten, så blir det säkert trångt fram till första backarna och därför hade det kanske varit bättre om jag hade fått vara kvar i startled 3 (motionsklass 1), men samtidigt ska det förstås bli oerhört spännande och inspirerande att få stå bakom de ryggar som kommer att tävla om förstaplatsen. Eller också oerhört knäckande... Känner plötsligt ett större tryck på prestation i och med placeringen i detta startled, men kan ju inte göra mer än mitt bästa. Vad det räcker till återstår att se - både före, valla och dagsform kommer att vara avgörande utgången och det är ju knappast något jag kan påverka just nu, så det är väl bara att känna lugnet och träna vidare i skidspåret. Ser ut att bli en fin vinterdag - härligt!

Bilder från Jizerska

2011-01-20T16:22:00.006+01:00

Hittade bilder från Jizerska-loppet på nätet. Fanns fotografer på plats och vet åtminstone när två av bilderna togs, ca. 5 km från mål strax efter Nová Louka. Kunde ju tyvärr inte göra något namnbyte (tog ju över startnumret med kort varsel från en annan Alehofare som blev sjuk), men hoppas ändå få använda mig av loppet som seedningsgrundande till Tjejvasan. Får hoppas att Vasaloppsjuryn nöjer sig med ett intyg och bildbevis! :)

I sådana fall hittar ni mig i Tävlingsledet - det vore något!!! To be continued...

Lista

2011-01-12T16:19:00.002+01:00

Blev inspirerad av Therese:

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Jag åkte Tjejvasan.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Ger aldrig några sådana.
3. Fick någon du känner barn?
Ja.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack gode Gud för det.
5. Vilka länder besökte du?
Spanien, Italien och på vägen dit Danmark, Tyskland och Österrike.
6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Människan vill väl alltid ha mer av det hon tycker om?!
7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Kanske inte datumet, men dagen när Spanien vann fotbolls VM och vi var på plats i Spanien. Denna galna glädje…
8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att familjen ha fått må bra.
9. Vilket var ditt största misstag?
Gjorde nog inga större misstag.
10. Vilket var ditt bästa inköp?
Sommarstugan. Men det återstår förstås att se efter lite utvärdering!
11. Vad spenderade du mest pengar på?
Som enskild grej naturligtvis sommarstugeköpet.
12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Att ta mig i mål efter Tjejvasan och naturligtvis alla härliga stunder tillsammans med barnen.
13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Har varit mer febrig och förkyld än hittills under mitt vuxna liv. Ramlade i längdåkningsspåret och skrapade haka, kind och näsa.
14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
VM-låten samt Waka-waka!
15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Bättre. Jag har tränat mer.
16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Nej. Försöker leva i nuet, så ingen idé att ångra vad som hänt eller inte hänt.
17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Önskar att jag inte tog så illa vid mig av människor som tycker och tänker en massa som de inte har något att göra med.
18. Hur var din julafton?
Den var perfekt! Kul att mamma och pappa överraskade med att komma till kyrkan och lyssna på Sanna när hon sjöng.
19. Blev du kär?
Nej, men jag älskar min man!
20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Livet på Lærkevej.
21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej, lägger inte energi på att hata.
22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Lyssnar på det mesta och gör numer sällan nya upptäckter.
24. Önskade du dig något som du fick?
Ja.
25. Önskade du dig något som du inte fick?
Kanske, eller också inte. Försöker nog se till att få allt jag vill ha!
26. Vilken var årets bästa film?
Vet faktiskt inte.
27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Åkte längdskidor!
28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Familj & vänner.
29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Har väldigt gärna klänning, även till vardags. Gärna en värmande scarf eller sjal. Är även ett stort fan av underställ!
30. Vad fick dig att må bra?
Familjen och vännerna – och några dagars fasta.
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Har inga våta drömmar om någon! Hade dock gärna blivit inspirerad på längdskidor av ett riktigt proffs! (dock endast när det gäller skidåkning!)
32. Vem saknade du?
Min syster (bor i Umeå) och hennes små barn, alla kompisarna i Spanien.
33. Vilken var din bästa månad?
Alla månader har faktiskt haft sina höjdpunkter, så jag vill inte välja.
34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Säkerligen en hel del.
35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Antar att man menar detta året gentemot förra: Det kommer säkert bli färre dagar i utlandet, eftersom sommarstugan gjort entré i våra liv.

Jizerská padesátka

2011-01-12T14:30:00.003+01:00

Ja, så heter långloppet som jag avslutade skidresan i Tjeckien med. 25 km i ett par plusgrader. Första gången med klistervalla under skidorna för min del. Kändes att man åkt många mil tidigare i veckan, men stakning och diagonalåkning funkade bra. Värre var det uppför. Benen kändes sega. Dessutom var jag för varmt klädd, så vid första vätskekontrollen gjorde jag ett 5-minuters stopp och såg till att få av mig lite kläder och öppna upp träningsjackan. Tunnare vantar och mössa av gjorde att det kändes mer uthärdligt i den sista backen uppför, 4 km... Var dock en mycket bra genomkörare och nyttig lektion i att jag nu åker så pass snabbt att jag inte behöver oroa mig för att frysa. Tiden blev 1.48.07, vilket jag måste vara oerhört nöjd med, även om det förstås stör mig att jag med mindre kläder och piggare benmuskler enkelt hade åkt 15 minuter snabbare.

Det var en härlig skidvecka i Tjeckien i sällskap av OK Alehof (orienteringsklubben). Alla visserligen kända ansikten sedan tidigare, men nu möjlighet att lära känna alla lite bättre, och vissa riktigt bra. Var riktigt härligt första tre dagarna med ca. 5-8 minusgrader, riktigt snabba spår och fantastisk skidåkning. Därefter väderomslag till runt nollan och på själva tävlingsdagen ca. +2/+4 grader. Blev riktigt tungåkt i spåren, så barnen ägnade sig mest åt pulkarace de sista dagarna, med undantag för lördagen, då de tävlade i Mini-Jizerská. David blev 5:a i sin klass och Sanna 12:a. Riktigt bra med tanke på tävlingens storlek och naturligtvis roligt och spännande att få möta barn från andra länder. Så, nu har alla i familjen förutom Martin gjort internationell tävlingskarriär i skidspåren! Fniss!

Besöket i Tjeckien bjöd på många minnesvärda stunder, men också en och annan nyttig läxa. Att se hur folk fortfarande lever i fattigdom, i dagens Västeuropa, gör att man känner stor ödmjukhet inför hur bra man själv har det. En gammal man kom en morgon dragandes på en släde med två spänner vatten i. Han saknade rinnande vatten i sitt lilla hus och jag antar att dusch inte var och tänka på förrän till våren för hans del! Matlagningen på hotellet var också ett eget kapitel. Jag hade verkligen ställt in mig på enkel kost, efter rapporter från de som var med på resan förra året, men blev faktiskt positivt överraskad över att den mesta maten i sin enkelhet var helt ok. Enkelt var ordet, men vällagat. Fantastiskt att se hur de tog tillvara allting. Inga såser, utan till kyckling och ris serverades buljongen från kycklingen. Av överbliven mat från kvällen innan gjordes nästa dag till lunch en god soppa. Ingenting gick förlorat. Av överbliven havregrynsgröt på morgonen gjorde de på kvällen dessert med grädde, choklad och rom, men då tipsade jag mamman i köket om att man kunde göra grötbullar istället! :)

På hemresan satt hela bussen och snörvlade och själv dras jag också med en förkylning. För lite sömn har dessutom gjort mig extra hängig, så ännu har det inte blivit någon träning på hemmaplan. Kanske imorgon. Det kom ju ny snö i natt, så det är klart att jag längtar ut i spåret igen.

God Jul och Gott Nytt År

2010-12-22T16:13:00.001+01:00

Vill bara passa på att önska alla nära och kära en riktigt god och mysig julhelg.

Om inte förr, så ses och hörs vi på det nya året!

Min underbara morgon!

2010-12-16T10:38:00.004+01:00

Tisdag kväll och inboxen gästades av ett nytt, helt oväntat uppdrag modell större, med leverans dagen före julafton... Jag som precis hade städat på skrivbordet och tänkt att nu hinner jag både med bokföring och röj i arkivet i god tid innan det blir jul. Satte igång direkt onsdag morgon med avbröts ganska snart av en knackning på dörren. Nu var det ju inte själva jultomten som dök upp, men för mig en minst sagt lika kär vän som på grund av elden i Surte inte kunde ta sig till jobbet och därför kikade förbi på en kopp morgonte. Vet inte hur länge vi blev sittande, söta M, men pratstunden med dig var precis vad jag behövde för att få lite extra inspiration till nya uppdraget. Martin var iväg på kundaktivitet igår och kom hem strax före 4 i natt (gissa vem som ska få ta hand om alla bestyr ikväll och vem som ska krypa upp i sängen med en god bok?!?!!), så det blev många timmar över för arbete igår. Tempot har varit rasande högt och inspirationen har flödat. Har därför kunnat slutföra 5 dagars arbete inom loppet av ca. 2 och känner mig just nu ruggigt nöjd. Blev så exalterad över min framfart att jag helt glömde bort sjukgymnasten nu på morgonen... Fick som tur var lov att komma om en timme istället...

Tyvärr har regnet öst ned under morgonen, så min framfart i längdspåret lär nog bli mer begränsad än den på tangentbordet. Imorgon bär det av mot Småland och där förmodar jag att morgonens nederbörd kommit i form av snö, så självklart får skidorna följa med. Gjorde ett styrkepass i spåret igår kväll. Körde 1 mil stakning på 45 minuter, vilket jag känner mig riktigt nöjd med. Hoppas så att snön ligger kvar i Dammekärr, så att jag slipper avbrott i skidträningen. Känns naturligtvis viktigt för stundande tjejvasan, men inte minst för ryggen som tycks må alldeles prima av dessa rörelser. Hoppas sjukgymnasten är lika imponerad som jag...

Publicerad!

2010-12-15T11:58:00.002+01:00

Skickade ett inlägg till Alekuriren och blev, hör och häpna, publicerad! Min ganska kritiska inställning till skolans förre rektor (till idiot!) gjorde nog att jag hamnade på listan över spärrade avsändare och därmed fastnade i tidningens skräppostfilter... Fniss! Kul i alla fall att denna insändare kom med! Hälsn. den omvände "Rebellen"

http://alekuriren.se/veckans/39.pdf - gissar att länken endast kommer att fungera denna veckan - nästa vecka är det ju ny info på sidan 39!

Om materialet tas bort, lyder i alla fall budskapet så här:
På måndagsmorgonen firades traditionsenligt lucia på Nödingeskolan. Bakom lucia, som i år representerades av Sanna Eriksson i 5S, följde en lång rad av tärnor, stjärngossar, tomtar, pepparkaksbarn och små dansande möss.
Den skönsjungande kören ackompanjerades av Lennart Hellberg på dragspel. Programmet var omfattande och bjöd på många klassiska lucia- och julsånger, men också på diktläsning och någon mer nyförfattad sång.
Att det blåser positiva och förnyelsernas vindar på Nödingeskolan märktes tydligt bland både barn och personal, som alla bidrog till denna fina morgonstund.
På bilden syns elever från 5S precis efter andra föreställningen. Från vänster: Hanna Sandberg, Ronja Sandros, Sanna Eriksson, Louise Svensson, Emma Svennungsson, Malin Breifors.

Vår fina lucia

2010-12-13T11:49:00.004+01:00

Busiga tomtegubbar!

Luciatåget på väg in, Sanna tätt följd utav Klara. Visst är de lika?!

Efter andra framträdandet: Lucia med sina tärnor. Från vänster. Hanna, Ronja, Sanna, Louise, Emma och Malin.

Smygstart på julen...

2010-12-12T23:43:00.002+01:00

Mamma och pappa kom upp ikväll för att inte missa Sanna som skolans lucia imorgon. Överraskade med årets första julbord - blev så sugen på julmat igår, så jag tänkte helt enkelt att varför inte sätta igång omedelbart?! Igår blev det julsenap och julgodis, idag skinka, köttbullar, grånkål och knäckebröd + lite köpt gravad lax och sill (där upphör tyvärr mitt intresse för att vara pysslig!). Blev väldigt lyckat - och gott! Tycker ofta att man sparar allt till juldagarna och när det sedan är dags att äta har jag aldrig någon riktig lust. Blir liksom mätt bara på matoset! Men idag var det riktigt gott - säkert för att vi smygstartade. Om några timmar är det dags att gå upp och förbereda inför lucia. David har lussefirande kl. 07.20 och 08.30 är det dags för stora luciatåget där Sanna blivit lucia. Hon är så förväntansfull och spänd över att gå med levande ljus i håret - återstår att se hur mycket stearin vi har att borsta bort ur håret imorgon kväll...

Önskar er alla en underbar och mysig luciadag.

....några mil till...

2010-12-09T08:22:00.003+01:00

...insåg precis att jag inte alls har 477,7 km att slå, utan 518,8 .... Jag åkte visst några mil efter tjejvasan också... För att kunna komma i närheten av det, eller slå det, misstänker jag att det liksom förra året krävs 100 dagar med snö. Men, kanske är det för mycket att hoppas på? Håller tummarna för att kung Bore är här för att stanna!

Framfart i spåret

2010-12-09T08:11:00.002+01:00

Kände mig seg igår och beslutade mig redan på eftermiddagen för att ställa in zumban. Tänkte även strunta i skidåkningen, men så fick jag liksom ny energi efter maten. Vallade skidorna med blått, Martin med lila, och så åkte vi upp. Första varvet kändes det som om kroppen och hjärnan inte var riktigt synkade, men på varv 2 kändes det genast bättre. 3:e varvet på 2,5:an gick i rasande fart, även om Martin hade det lite kämpigt med isbildning under skidorna. (Synd att jag inte såg när han ramlade i utförsåkningen!) Blev även 2 varv nere på slingan innan Martin tyckte att vi skulle ge upp för dagen - själv hade jag sådant glid, att jag vid det laget kände att jag gärna hade åkt vidare hela natten! : ) Blev sammanlagt 11 km. När vi mätte 2,5:an visade det sig att den vintertid är drygt 3,2 km (om man åker Görans backe och lilla skogsslingan vid ängen), vilket innebär att jag hittills åkt flera km (kanske t.om mil!) längre än vad jag räknat med. Ska fortsätta mäta sträckorna idag, så att det blir rätt framöver. Kan ju tyckas spela mindre roll, men den som känner mig förstår säkert att jag är ute efter att slå förra årets kilometerantal, vilket slutade på 477,7 Tjejvasan inkluderad. I årets kalander står det just nu 84, så som ni förstår är det många träningspass kvar...

Jättemysig adventsfest

2010-12-08T13:38:00.004+01:00

Sannas klass hade ordnat med adventsfest i går kväll och det blev verkligen en jättelyckad tillställning. De framförde sketcher, hade ordnat med tipspromenad och lotteri och bjöd på olika framträdanden, bland annat i form av sång och musik. Var imponerande vad de hade lyckats sätta ihop på egen hand. Bra uppslutning bland föräldrar också, så vi var nog 60 personer inklusive eleverna. Vi hade ordnat med pepparkakor och glögg, men flera barn hade dessutom bakat på eget initiativ, så det var många kg kakor som slank ned till kvällsmat igår kväll. Dessutom bättrade barnen på sin klasskassa med drygt 2600, vilket de naturligtvis var väldigt glada över.

Gårdagen var för övrigt en helvetesdag. Alldeles för mycket att göra på jobbet, en hel del krånglande översättare och massor onödigt merjobb. Verkar som om alla har hybris inför jul. Kände mig dessutom otillräcklig mest hela dagen, eftersom jag utöver fixet inför adventsfesten (vilken jag naturligtvis prioriterade och inte alls tänker ha dåligt samvete för) dessutom hade behövt närvara i skolrådet som sekreterare (som jag blev utsedd till utan att ens vara närvarande!) och var kallad till möte i rekryteringsgruppen på Dammekärr. Skolrådet hade jag naturligtvis inte en chans att hinna till: Klockan var 20.45 när vi hade städat färdigt och styrde kosan hemåt. Ringde till Dammekärr i hopp om att jag inte skulle behöva åka dit efter en redab alltför lång dag. Men jodå, folk var fortfarande på plats, så det blev ytterligare en tur... Klockan 22 var jag hemma igen och äntligen, med kraftig magkramp, kunde äta lite kvällsmat. (Kakorna var goda, men ersätter naturligtvis inte vanlig mat). Hjälpte sedan syrran med korrektur av engelsk ansökan till ett nytt jobb och stupade trött i säng strax efter midnatt. (Dock mycket nöjd över den slutgiltiga versionen - nu håller jag tummarna för att hon och familjen hamnar i Malmö istället för i Umeå efter nyår!).

Idag har krånglet på jobbet fortsatt och jag blev glatt överraskad när jag insåg att det var just idag som jag och Stina hade bestämt att ses. Precis när jag lyckats knäcka en riktigt seg nöt dök hon upp här med räkmackor, julmust och saffransbulle. TACK min vän. Det var precis vad jag behövde. 2 timmar tog lunchen och det var en av de trevligaste stunderna på länge.

Vilade (av förklarliga skäl, dvs. tidsbrist) från skidåkningen igår och hade värsta abstinensen. Idag hoppas jag på en ny mil och sedan ett svettigt zumba-pass. Mår verkligen dåligt när jag inte kommer ut i skidspåret och inser verkligen hur mycket jag har saknat snön sedan den egentligen "alldeles nyss" försvann! Håller tummarna för en lång och kall vinter, med många mil i skidspåret. Ack, sköna tanke...

Julstämning

2010-12-07T10:48:00.007+01:00

Fotade lite i vardagsrummet inför 1:a advent. Finns så mycket fint man kan göra med naturen som hjälp. Älskar vitt och grått och vill nästan bojkotta jultomtarna i år. Men efter lucia har jag lovat barnen att de ska få komma fram. Skulle egentligen gå igenom och sortera bort en massa i den där jullådan man har, men barnen är ju knappast av uppfattningen att "less is more", så det är väl bara att ge dem fria tyglar och låta dem fylla huset med tomtar och pynt. Det finns ju, i just det avseendet, som tur är en dag som heter tjugondag knut, även om jag nu inte alls önskar att juletiden ska vara slut. :)

Revansch i spåret

2010-12-07T08:21:00.003+01:00

Efter påläsning på internet lade jag ned 30 minuter på vallning innan det var dags för en ny runda i spåret igår på lunchen. Valla smetades på i olika lager efter konstens alla regler och temperaturen ute fick lila burken att verka helt rätt. Men att verka rätt och vara rätt visade sig vara två helt skilda saker. Den lila vallan fick till och med glidvallan att verka trög och jag fick till och med staka mig fram i nedförsbackarna för att få skidorna att gå framåt. Envis som jag är kämpade jag på i 9 km, med ett vallabyte efter 7. En Alehofare dök upp i spåret och lät mig prova på något hemmakok till valla, som tyvärr inte alls hade de rätta egenskaperna. När jag gick på 2 meter höga styltor (kanske överdrivet...) och det var isbildning i hela vallan gav jag helt enkelt upp. Uppvärmd efter zumban fick jag dock ny energi, gjorde en snabb omvallning till blått både på glid och fäste och hade sedan 9 nya och perfekta km i Dammekärr. Bra fäste uppför och härligt glid nedför. Kändes som om jag kunde ha åkt i en evighet. Men det hade ju varit några timmars träning tidigare på dagen, så förståndet fick helt enkelt bestämma över viljan. Ny snö under natten och förmodligen svårvallat igen. Blir eventuellt en vilodag idag, eftersom det är mycket annat som står på schemat. Men om temperaturen kryper ned mot -4, så kan det förstås hända att jag omprioriterar lite i schemat...

Resultat, vecka 1

2010-12-06T08:59:00.002+01:00

Första veckan med skidföre summerar vi 5,5 mil. Blev 8 km på söndagkvällen i mycket svårvallat före. Kändes som om jag hade grus under skidorna och jag fastslog ganska snart att röd valla med all säkerhet borde ha varit lila. Överlag var det ändå en härlig kväll i spåret och vintern ser ju ut att hålla i sig, så det får bli nya tag redan idag. Må så gott!

...aldrig riktigt nöjd...

2010-12-04T18:04:00.002+01:00

Sanna med feber gjorde att planerna på stugrenovering fick flyttas på framtiden även denna helg. Man kan ju börja fundera över om det verkligen var meningen att vi skulle köpa stuga. Men, vi får lagra all energi tills väder och hälsa tillåter och se fram emot renovering i flygande fart till våren.

Efter en förmiddag i pyjamas och en eftermiddag med skidstudion i soffan tog jag och Martin oss i kragen och gav oss ut på några varv i spåret. Blev 7 km i förvisso nyspårad terräng, men nattens konstsnö gjorde att vallan bara bet i nysnön som föll, men inte i det hårdare underlaget. Värsta bambi på hal is. Aldrig ska man då få vara riktigt nöjd! Men - imorgon får vi göra ett nytt försök. Hoppas på mycket snö i natt!

Fredag eftermiddag och totalt 4 mil

2010-12-03T16:41:00.003+01:00

En hektisk dag på jobbet, en dotter med hög feber, en man i Köpenhamn - lite mycket på schemat gör att milen i Dammekärr kändes extra trög i eftermiddags, men ack så välbehövlig. Skönt att rensa huvudet inför helgen. Nu ska jag zumba i en timme, sedan blir det dags för fredagsmys....

Första milen för säsongen

2010-12-02T14:44:00.002+01:00

Härlig kyla som bet i kinderna lockade till att testa milen för första gången för säsongen. Känner mig stark rent konditionsmässigt, men beträffande skidtekniken känns det att det var ett tag sedan sist. Borde verkligen investera i ett Vasalopps-läger för att få hjälp med tekniken, men det är så himlans dyrt. Och när ska man hinna?!

Ett gott skratt...

2010-12-02T08:34:00.002+01:00

På barnens skidträning i tisdags hade tydligen ledaren sagt: "Titta, där har det legat ett djur". Sanna svarade: Nej, det var min mamma!!! Det var alltså gropen efter mitt fall när jag fick skidan utanför kanten och välte ned i diket! Märket efter mig ser verkligen litet ut i förhållande till min faktiska storlek - låg verkligen där som en fällkniv och gropen ser ungefär lagom stor ut för ett rådjur. Härligt att bjuda hela barnligan på ett skratt i alla fall!

8 nya km och sammanlagt 2 mil

2010-12-01T13:36:00.002+01:00

8 nya km på lunchen och nu sammanlagt 2 mil. Har ont som 17 i ljumskarna - är värsta utmaningen att försöka hålla balansen utan spår och det blir ju ett antal felskär under en runda. Höll mig dock på benen även idag. Skönt - underlaget är hårt och ett fall i hög fart skulle helt säkert göra riktigt ont! Nu lite stretching, sedan läxförhör med Sanna som har prov på Norden imorgon, ikväll friidrott/brottning med barnen och sedan dags för veckans höjdpunkt: Zumba!

8 nya km

2010-12-01T08:17:00.000+01:00

Tisdag kväll: 8 nya km i -12. Inga nya vurpor att rapportera.

Premiär i skidspåret

2010-11-30T15:08:00.003+01:00

Trots att snön legat tjock i nästan en veckas tid har det inte blivit några skidspår i Dammekärr ännu. Tog en långpromenad upp dit i fredags, i iskyla som riktigt bet i kinderna, bara för att konstatera att det nog skulle bli en ganska slirig premiär i spåret. Efter zumba-passet igår kväll beslutade jag mig dock för att trotsa spårkommittens ovilja att göra spår (eller vad det nu beror på), och efter 4 km kändes det ganska hyfsat ändå, ospårat som det var. Blev ett fall på första varvet - fick ena skidan utanför den "pressade" kanten och välte helt enkelt ned i ett dike. Kunde inte mer än skratta åt min uppsyn. Gjorde sedan en klassisk "halka på ett bananskal"-vurpa och slog i bakdelen rejält, men det var bara att resa sig och åka vidare och bjuda barnen på ett rungande skratt! Ikväll blir det skidpass nummer 2 - klubben anordnar skidträning för barnen och då tänker jag passa på att åka, förhoppningsvis både länge och väl. Längtar redan!

Loggbok, stugrenovering

2010-11-30T15:03:00.003+01:00

Snön fick våra tankar på stugrenovering att läggas på is under helgen som gick - backen upp från stugan är helt enkelt inte helt vintervänlig för bilar som saknar 4-hjulsdrift! När solen tittade fram idag kunde vi dock inte hålla oss ifrån vårt [blivande] paradis, trots att termometern visade på -14 när vi kom fram. Brr! Tog en stund innan kaminen blev varm, men som tur är funkar kofot även tillsammans med tjocka tumvantar. Rev spånplattor och gipsskivor i innerväggar under ett par timmar och hoppas nu kunna stämma möte med snickaren för att fundera över hur vi bäst går vidare. Har massor av tankar och funderingar som vi bara längtar efter att förverkliga. Men samtidigt skönt att snön kom och bromsade lite - då får man tid att fundera lite extra, så att man förhoppningsvis slipper ångra en massa beslut i efterhand. Hoppas på bra väder i helgen, så att vi kan stöka vidare.

Loggbok, stugrenovering

2010-11-23T12:50:00.002+01:00

Måndagen den 15 november
Vi får nycklarna till stugan och styr omedelbart vår kos mot Solvik för att börja röja bland möbler och husgeråd som lämnats kvar. Fyller en hel släpkärra med skräp som vi kör till tipppen.

Fredagen den 19 november
Åker ut till stugan så snart barnen slutat skolan och börjar gå loss på inredningen! Vi river ut köket och börjar slå ned väggar. Barnen river loss tapet i ena rummet och är så flitiga till att hjälpa till. De hittar en tidigare fiskrök i trädgården och börjar naturligtvis leka med elden och har riktigt roligt i flera timmar. Mamma och pappa kommer förbi framemot kvällen och följer sedan med hem till Nödinge. David börjar känna sig dålig.

Lördagen den 20 november
Snöoväder sätter stopp för vår fixardag i stugan, dit 10 vuxna anmält sig. Pappa, Martin och Sanna trotsar dock vädrets makter och tar sig fram på sliriga vägar, medan jag och mamma stannar hemma och kurerar David. När vi lite senare på dagen ansluter har innertak i kök och tidigare sovrum rivits ned, gammal isolering avlägsnats och takstolar frilagts. Plötsligt känns vår lilla stuga riktigt rymlig! Mamma fixar efter bästa förmåga (nu med endast 1 krycka!!!) och gör fina vinterarrangemang. Får en kanonfin krans till dörren. TACK! Barnen leker vidare med sin eldstad och busar i snölandskapet.

Söndagen den 21 november
Åker till stugan på förmiddagen och går loss på innertaket i tidigare vardagsrummet. Frilägger takstolar även här och plötsligt känns allt mycket större och luftigare. Sigge, Frida och lilla Unni kommer och ger oss en hjälpande hand, bland annat med att börja riva innerväggar och såga ned lite grenar inför framtida trädfällning. Fam. Eriksson från Nödinge kommer och hämtar upp Joel som sovit över hos oss och innan vi styr kosan hemåt kikar även Krille, Åsa, Hedda och Hjalmar förbi. Det blir många tankar om vad vi ska uppleva i stugan framöver, även om inte alla kände samma entusiasm över Angelicas idé om vinterbad i snö med tillhörande upptining i bastun!

...det blir aldrig som man tänkt sig...

2010-11-22T19:20:00.003+01:00

Väggar har förvisso rivits, tapeter slitits ned, grenar kapats och eldhögar skapats - men, dock inte helt planenligt. Men vi tar det från början... Mamma och pappa hade en ledig dag på sitt B&B och styrde kosen mot Solvik redan på fredagseftermiddagen, då jag, Martin och barnen körde ett första röj. Det blev thaimat (beställde Satay, men fick något helt annat...) och ganska tidigt i säng. Vi skulle ju träffa snickar-Patrick i stugan lördag morgon kl. 9. Ställde klockan på 6.30. Snön hade börjat falla lite lätt. Strax efter läggdags kom Davids gående och var ledsen. Glödhet. En febertopp. Typiskt. Inte nu... 10 vuxna skulle ju dyka upp i stugan om några timmar... Lördag morgon när klockan ringde möttes jag dessutom av drygt 2 dm snö när jag kikade ut i morgonmörkret. Sms:ade snickarn och ställde in - framkomligheten på småvägarna ut till stugan torde inte vara de bästa i vinterväglag och jag ville inte ha några liv på mitt samvete. Sms:ade även till övriga hjälpande händer och ställde in på grund av snöyran. Pappa, Martin och Sanna beslutade sig dock för att trotsa snön och styrde sin kos mot Solvik strax efter frukost. Jag och mamma stannade hemma med David, som trots allt snabbt blivit bättre. När vi fick info om att vägarna var hyfsat farbara anslöt även vi. Då hade innertaket åkt ned i ena rummet, mineralullen flög genom luften och vi bar ut skrot och sorterade i brännbart, metall etc. Barnen hittade en liten jordhåla att elda i och var lyckliga pyromaner i några timmar. Innan mörkret föll styrde vi kosen hemåt igen - elektroniken hade gått sönder på släpet, så vi tänkte att det var bäst att få hem det för lagning innan det blev alltför svart. De branta uppförsbackarna satte nästan stopp för vår hemfärd, men tack vare antispinn slirade vi upp de sista centimetrarna och kunde tryggt återvända till Nödinge. Söndagmorgon verkade vädret ganska ok, så vi åkte ytterligare en sväng till stugan och började slita ned innertaket i det andra rummet. Sigge, Frida och sockersöta Unni kom förbi och hjälpte till och hade dessutom packat med värmande kaffe och te. Gott denna ruggiga dag. Krille och Åsa kom också förbi med Hedda och Hjalmar och hann med en första stugsyn, så även Kerstin, Allan, Alice och Joel - tack för besöket! Martin och Sigge började gå på gips och spånskivor i innerväggarna - när vi ändå rensar, tänkte vi att vi likagärna kunde riva ut allt. Blev så luftigt med lite högre i tak och trots att allt inte riktigt blev som vi först tänkt oss denna helg, blev slutresultatet efter första jobbarhelgen riktigt bra. Några grenar på ett par träd hann också kapas, så plötsligt började även tomten ändra karaktär. Ser redan fram emot nästa helg, då vi förhoppningsvis kan slutföra rivningsarbetet (det vi kan utföra själva). Sedan börjar det roliga - återställandet... ser så fram emot att börja bygga upp, välja material och börja se allt ta form. Sitter med ritningen just nu och försöker fundera över hur man bäst utnyttjar varje kvadratmeter. Blir nog en sväng till en arkitekt senare i veckan, så att man slipper vara efterklok och fundera över varför man inte gjorde si eller så. Bilder och en uppdatering följer snart.

Årets julkort

2010-11-04T15:16:00.007+01:00

En lite lugnare vecka på jobbet har skapat utrymme för lite kreativitet - skönt att kunna säga att åtminstone utsidan på årets julkort är klara! Presenterar ett litet smakprov på

några av varianterna. Läääääääääääängtar så efter 1:a advent. Vill putsa fönster och få upp stjärnor och ljusstakar nu med det samma!

...nya projekt....

2010-10-29T11:49:00.003+02:00

Vi har köpt sommarstuga utanför Alingsås, med tillträde den 15 november. Helgen den 19-21 november börjar vi röja i och kring stugan, för att förbereda ”den stora renoveringen”. Det hade varit toppen med extra händer under dessa dagar – och extra trevligt vore det förstås med just din/er hjälp!

Vi kommer att fokusera på att
slänga sådant som blivit kvarlämnat
riva ned tapeter och slita ut mattor
slå bort en murad spis
ta ned träd runt stugan
och elda upp skräp som finns kvar inomhus och på tomten.

Vi förbereder korvgrillning eller annan lämplig förtäring beroende på väder och bjuder naturligtvis på öl och vin för den som vill (men lämpligen efter avslutad trädfällning?!).
Hoppas att du/ni har möjlighet att ge oss en hjälpande hand.
Väl mött på Solviksvägen 10!
Angelica och Martin

Tid...

2010-10-28T11:02:00.003+02:00

Det är naturligtvis ingen nyhet, men just idag har jag funderat lite extra över hur tiden överhuvudtaget skulle räcka till i vår familj, om inte jag jobbade hemifrån. Periodvis innebär i och för sig det att jag är bänkad framför datorn i princip dygnet runt, men numer vanligtvis (tack och lov) att jag faktiskt kan unna mig någon timme ledigt då och då, även under arbetstid! Morgonen har jag ägnat åt att städa och vika tvätt emellan två leveranser och några telefonsamtal, vilket sparat mig några timmars jobb under kvällen. Samtidigt är det minst sagt otacksamt att göra allt detta under dagtid, för det är ju knappast någon som märker att man lagt manken till när skolväskor, gympapåsar och dataväskor dimper ned innanför ytterdörren, skolböcker, målarpennor och fotbollskort återigen hamnar huller om buller, någon hänger av sig jackan på köksstolen, eller tycker att det minsann är tillräckligt att ställa en sko på plats. Förstår inte hur alla andra gör... Tycker att jag varje dag påminner (och då är det inte alltid barnen som är det största problemet...) om vikten av att var och en plockar undan efter sig, gör ditt eller datt, men nog 17 blir det lika rörigt redan nästa dag. Som tur är tycker både Sanna och David att det är hyfsat kul att städa (när man väl sätter igång, vill säga), men tänk så mycket tid vi hade sparat om varje familjemedlem hade kunnat leva och lära efter principen att allting har sin plats! Den som har gångbara tips på hur man (per automatik!) får alla att hålla bättre ordning får tacksamt dela med sig av dem till mig. Då hade jag ju kunnat ägna mig åt roligare saker när det blir en lucka i arbetsschemat, som t.ex. ett extra träningspass eller lite shopping!

Demokrati

2010-10-25T08:39:00.002+02:00

Veckobrevet från Sannas fröken tyckte jag avslutades på ett så fint sätt, så att jag verkligen kände att jag ville dela med mig av läsningen. Extra kul att se att barnen vet hur man ska tillämpa det man lär sig i skolan, särskilt eftersom demokrati just nu står på 5:ornas schema.

Jag citerar fröken Susanne:
Det var i fredags före lunch och jag föreslog att vi skulle enas om en film som vi skulle se på vår mysdag. Barnen gav förslag som jag skrev på tavlan och humöret var på topp. Sedan kom vi till själva omröstningen och sura miner började synas eftersom att det inte blev den film som ”just JAG ville se”. Efter en del surande och muttrande tappade jag lusten att försöka få dem att enas och sa till dem att vi kunde strunta i film och mys. Jag bröt det hela och startade nästa lektion som var bild. Jag gick runt och lyssnade på eleverna som satt i smågrupper med både tjejer och killar blandat. De ritade och diskuterade film. Ingen ville ju att vi skulle ställa in det hela.

När bildlektionen var slut tog jag tag i det hela på nytt och efter att vi diskuterat en stund avslutade jag med att säga:

”- Jag berömmer er ofta och säger att ni är kloka! Koppla bort mig från det här nu och visa mig att ni kan lösa det här på egen hand och att ni har ett gemensamt förslag om film till på måndag.”

Därefter bröt jag lektionen och vi gick till bamba. Det som hände sedan tycker jag är underbart. Helt utan min inblandning bestämde klassen att de skulle ses vid vår ingång efter bamba. När jag själv hade ätit var jag rastvärd och beskådade det hela. Man väntade verkligen in alla och började inte sitt lilla möte förrän samtliga i klassen hade ätit klart och var på plats. Jag höll mig på avstånd men kunde se hur hela klassen stod i en klunga på skolgården och att händer räcktes upp i luften (förmodligen under omröstning) Efter en stund kom klassen glädjerusande mot mig och berättade att de hade enats om en film som nästan samtliga var nöjda med. De hade diskuterat innehållet i filmen och bestämt vem som skulle ta med den till på måndag.

Det är vi sådana här tillfällen kära föräldrar, när jag står där med famnen full av glada barn och ser hur de har utvecklats och lyckats lösa något gemensamt som jag tänker:

”Jag har världens bästa yrke!”

Det snöar!

2010-10-21T10:28:00.001+02:00

Precis tillbaka efter en stärkande morgonpromenad i härligt frisk luft där det riktigt bet i kinderna. Tyckte att jag kände doften av snö redan igår kväll, men tänkte att det nog var inbillning. Men nu dansar alltså söta små flingor utanför mitt fönster och får mig att tänka på allt annat än jobb - en tur på längdskidorna dyker upp för mitt inre och oj, vad jag längtar efter vintern!

När liten blir stor

2010-10-13T13:39:00.002+02:00

Vet inte varför allt i min omgivning för närvarande påminner mig om att liten blivit stor alltför snabbt. Kanske är svaret så enkelt att det blir så när man är i farten och röjer bland gamla bebiskläder, sorterar bort sådant som plötsligt blivit för litet och hittar leksaker som säkert varit bortglömda i flera år. Eller som när man ger barnen massage efter terrängserien och plötsligt märker att den tidigare så bebismjuka barnhuden inte alls är lika len som förut och att benen plötsligt blivit mycket längre - ja nästan vuxit med flera centimeter bara på en natt... Eller för att flera bland både släkt, kollegor och vänner precis fått smått och dyker upp med sina härligt sprudlande små kottar som man bara vill krama och mysa med. Det är nästan så att jag funderar på ytterligare en kull, även om så bara tanken på det borde stå bortom allt rimligt förnuft! Det är väl förmodligen den biologiska klockan som tickar och som påminner om att ännu finns det chans, men snart har den gått förbi. Men i sådana stunder brukar jag påminna mig om att det även finns fina barnkläder till 7- och 11-åringar, att det går lika bra med fotbollar och ett piano som spiderman-gubbar och my little ponies och att det minsann också finns fördelar med äldre barnhud som duschar sig själv och som ger ett tack för en omgång massage!

Nytt banrekord i Dammekärr

2010-10-05T21:30:00.003+02:00

Idag hade vår lokala terrängserie "Kvantumserien" premiär uppe i Dammekärr. Eftersom jag gick uppe i spåret med Helena så många gånger, så blir minnet efter henne särskilt starkt just där och varje gång jag passerar en viss kurva tycker jag mig verkligen känna hennes närvaro. Inbillning kan man ju tro, men eftersom jag ändå får känslan varje gång ska jag vårda den ömt och bevara henne lite extra i minnet just de gånger jag passerar. Tyckte att känslan var extra stark just ikväll. Nog för att det var ljummet i vinden, men var det inte lika extra varmt där i högerkurvan just ikväll? Hon sa alltid, att om det var någon som skulle slå Kristoffer Rydéns barnrekord i framtiden, så skulle det bli David. Och denna magiska kväll skedde undret. Den hittills oslagbara rekordtiden på 1,5-km-slingan från 2006 blev historia idag, när David dansade in med 4 sekunders marginal på 6.26 min. Skosnörena slängde åt alla möjliga håll, vilket han förbannade, så nu har han satt som mål att slå sin egen tid ("och mamma du får faktiskt knyta bättre!!!). Han har 5 tisdagar på sig om hälsan tillåter och jag blir inte förvånad om han lyckas! Sanna sprang in på en finfin andra plats i sin grupp och var väldigt nöjd eftersom hon legat sjuk i dagarna 3. Kul att även hon fick lite medvind i seglen. Nu är det två trötta barn som sussar i sina sängar, efter att ha firat med lite godis, trots att det inte är lördag!

Husmorskur mot förkylning?

2010-10-04T12:20:00.003+02:00

Bara en månad efter förra förkylningen blev det i slutet av förra veckan tydligen dags för en ny omgång. Är så trött på att känna mig krasslig... Var verkligen fram till december förra året aldrig sjuk, mycket sällan förkyld, men som jag tidigare skrivit verkar det gå troll i allt vad baskilusker heter ända sedan dess - och framför allt sedan efter tjejvasan. Men, så började tänka efter lite i helgen och funderade över vad 17 det kan bero på och fastställde snart att jag tror att mitt nya liv på Sportlife är den nya boven. Där började jag ju så smått efter jul och mer intensivt efter tjejvasan... Förvisso ska man bli friskare och piggare av att träna, men bland 65 andra svettandes zumba-fantaster i ett rum med alldeles för dålig ventilation frodas det naturligtvis bakterier, och det utsätter jag mig självmant för 2-3 gånger i veckan. (Risken är kanske lika stor under core-passen med betydligt färre deltagare, men där frigörs väl inte lika mycket kroppsvätskor!) Riktigt äckligt när man tänker på det. Får väl köra på några månader till och sedan ta en paus tills tjejvasan 2011 är över. Jag vill ju för 17 inte riskera att ryka på någon skit veckorna före det är dags. Eller bli så sjuk att jag inte ens kan ställa upp. Nej, det skulle kännas riktigt surt. Får ersätta zumban med stavgång efter jul! Och på tal om jul - David tyckte att det var dags att ta fram julpyntet och föreslog att vi skulle göra det efter skolan. Gillar ju i och för sig julen, men njä - det får nog hinna bli slutet av november innan jag börjar julpynta i alla fall! Idag blir det istället till att baka efter skolans slut - det är ju kanelbullens dag och en sådan måste naturligtvis firas! Välkomna på bullkalas från kl. 16!

Vår vinnare

2010-09-29T21:21:00.012+02:00

På startlinjen...

...och så bär det iväg. Fullt fokus!

På upploppet i ensamt majestät! 4.19 min på 1070 meter gör varken mamma eller pappa!

En stolt vinnare i segerintervju!

I löparkretsar går han under benämningen "den lille kenyanen" och det verkar sannerligen stämma. De senaste månaderna har det gått väldigt bra i löparspåret och jag måste stolt dela med mig av ett underbart ögonblick från Lilla Martenloppet den 11 september.

Bilder från www.martenloppet.se

Curling...

2010-09-24T12:16:00.002+02:00

Har mycket svårt att inordna mig själv i fack, men under veckan som gått måste jag nog motvilligt tillskriva mig rollen som curling-förälder. Visst, barnen tar sig på cykel till aktiviteterna i närområdet, men när jag i onsdags i princip klonade mig själv för att kunna skjutsa till friidrott i Kungälv, brottning i Nol och få tid för egen träning på Sportlife (allt inom loppet av en och samma timme), så funderade jag över vad 17 det är man håller på med. Martin var på 3 dagars säljkonferens, så "ordningen" var så att säga återställd. Skulle efter denna vecka behöva semester på nytt - och glädjande nog måste jag ju ha fått 3 nya dagar i min pott?!! Helgen ser väl ungefär lika galen ut, men ikväll ska jag zumba loss på Sportlife igen och inhämta nya krafter och tömma skallen på oegentligheter. Och så blir det till att jobba - Tele2:s server tycks ligga nere, så utan tillgång till inbox eller webbox är det inte så mycket man kan göra för tillfället. Kommer säkert igång lagom till att det är dags att ta helg... Trevlig helg allihop!

Mångfald berikar

2010-09-22T10:15:00.004+02:00

Jag håller under dagen tummarna för att Aliansen på något mirakulöst sätt når ensam majoritet och att vi svenskar även fortsättningsvis kan se de många möjligheterna som följer av mångfald (utöver thaimat, sydeuropeiska viner, pizza och andra trevliga importer!).
Bild hämtad från Aftonbladets webbversion.

Ett blåare Ale

2010-09-20T10:43:00.002+02:00

Tog naturligtvis vara på min unika rösträtt under gårdagens val, men tog även i detta val ett ökat samhällsansvar som röstmottagare (wow, det lät tungt och ansvarsfullt!). Tjänstgjorde från 07.30 - 00.30 med avbrott för 2 pauser och hade verkligen en kanontrevlig dag bland både röda, gröna och blå. Att det flyter blått blod i mina ådror är absolut ingen hemlighet och jag kunde inte i min trötthet sent i natt hålla tillbaka skämtet om att kanske låta någon ur SD ta över som integrationsminister... Och när vi kontrollräknade rösterna en tredje gång, kunde jag inte heller låta bli att sjunga slogan till "118 800... fråga oss för vi vet allt...". Förstår om en och annan i rummet tröttnade... !!! Men, fastställas kan i alla fall, till min enorma glädje, att det ser ut som om det blir maktskifte i Ale - för första gången på 16 år. Att det överhuvudtaget är möjligt i denna bidragskommun är mig en fullkomlig gåta, men det ger mig hur som helst ett brett jäkla smile på läpparna (ja, det sträcker sig från öra till öra!). Så heja Ale - som idag vaknade lite gladare än igår! Wow!

Utvilad

2010-09-13T08:41:00.002+02:00

Ja, utvilad är det härliga ord jag just nu kan sätta på kropp och själ! Efter tre soliga dagar i en solstol med en god vän som enda sällskap är det inte så mycket man kan klaga på. Att vi den fjärde dagen dessutom hann med att träffa Anna F för en fika i La Cala innan vi tog flyget hem känns toppen, även om hon som vanligt fick mig att längta till en permanent vistelse i Spanien ännu mer! Jag och Stina har verkligen inte gjort många knop. Promenaden ner till stranden var typ över på 30 sekunder. Våra solstolar i främsta raden med bara någon meter till Medelhavet väntade glatt varje morgon. Skytteltrafiken upp till baren innebar för vår del mest vatten, men för all del, emellanåt också vitt vin. Någon hade säkert tyckt att vi utnyttjade All Inclusive-utbudet för dåligt, men tack och lov var jag och min resekamrat på samma våglängd. Vi fastslog snart att våra respektive män säkert hade provat sig igenom drinklistan redan efter första timmen... Kvällarna smet vi från All Inclusive-buffén, som i och för sig vad både god och omfattande, för att istället njuta av den spanska atmosfären på små mysiga restauranger i trånga gränder. Och så blev det förstås en hel del shopping. Mest nöjd blev jag (och naturligtvis även mottagaren) med en träningsoverall á la Barcelona, som sonen nöjt gott omkring i hela helgen. Hittade också en underbar klänning med matchande scarf till Sanna. Och en hel del annat... Blev värsta julaftonen när jag kom hem. Fastställas bör absolut att denna typ av resor skulle vara obligatoriska för alla mammor - eller för att citera min mamma i hennes sms till mig: Hej min kära dotter! Underbart att höra att du kan njuta - det behöver alla mammor ibland. Njut och ha det riktigt ansvarslöst och överlåt den biten till pappor! Hälsa din resekompis.

Ja, denna resa kommer att göras om - med lite planering är det kanske fler som kan tänka sig hänga på?

Nu är det fruarnas tur!

2010-09-01T13:27:00.002+02:00

Det som började med känningar i halsen, eskalerade en vecka senare, dvs. i söndags, till värsta vrålförkylningen. Fattar inte varifrån dessa till synes litervis av missfärgade slaggprodukter kommer ifrån... Urk! Har hostat, så att jag trott att lungorna kollapsat och ådrorna i skallen sprängts. Natten mot måndagen tillbringade jag vaken i vardagsrumssoffan (hur lät nu det - som om vi har en soffa i varje rum??!!!), natten till idag fick jag åtminstone sova i 4 timmar (om än i halvsittande position) i min säng, innan hostan återigen tog över från klockan 3 och jag åter blev förpassad till soffan. Många vakna nattetimmar har det blivit och jag känner mig ruskigt sliten, även om febertermometern inte visat på mer än 37.8!

I detta bedrövliga skick var jag dessutom på läkarbesök på Spine Center i måndags. Har ju inte blivit av med besvären efter mitt diskbråck och såg därför till att använda mig av den där privata sjukförsäkringen jag har. Låg på och såg till att få en tid hos den, enl. "experter", bästa mottagningen på området. Och - det var en fantastisk läkare jag fick träffa. Visade min magnetröntgen på en stor skärm och förklarade den ena avvikelsen efter den andra och var alls inte förvånad över att jag har ont. Nu ska jag bli remitterad till ny sjukgymnast och få behandling i 3-4 månader. Sedan sker en uppföljning hos Dr. Lind igen. Känns som om man äntligen vågar se på skadan med lite tillförsikt. Skönt.

Skönt ska det också bli med ny semester! Ja, det kan ju hända att jag skrivit att jag känner mig nöjd med semester på ett tag, men när nu de äkta männen tog sig friheten att bara veckan efter avslutad semester ge sig av på golftur till Mallorca i dagarna 4, så konstaterade vi fruar under förra helgens Ecophondagar att det minsann också snart borde vara fruarnas tur. Vi har säkert minst ett år innestående om man börjar räkna på det, men eftersom livet förmodligen helt hade avstannat här hemma utan vår planering så tänkte vi vara så generösa att inleda med en kortare tripp från måndag till fredag kväll. Avresa redan nu på måndag! Destinationen heter Cala de Mijas och för att undvika alltför många kockar i vår soppa, har jag och Stina enväldigt valt att reducera resesällskapet till oss 2! Orkar inte med att vara Reiseleiter för lika stora sällskap som Martin. All Inclusive är bokat och något annat än strandliv, god mat och shopping får nog inte plats i vårt schema... Jag ämnar återkomma till denna happening efter hemkomst och hoppas att det finns många intresserade inför nästa flight, som borde kunna ske typ när som helst. Jag har ju ca. 360 dagar kvar, så säg bara till när ni har möjlighet att offra några semesterdagar! Så Viva España - here I come again!

Skolstart och halsont

2010-08-25T13:08:00.002+02:00

Lite senare skolstart än vanligt gjorde att vi hann beta av den klassiska helgen med Martins företag redan innan skolan drog igång, vilket gjorde tillställningen till den förmodligen mest avslappnade hittills. Jag och en väninna valde att avvika från Ecophons dam-program på fredagen och hade i förväg bokat in oss på Spa med varma bad och massage. Var helt underbart skönt - tack Stina, för att du fixade allt så bra. Fredagkvällen bjöd sedan på 3-rätter middag där min make lyckades bli lite överförfriskad och jobbigt högljudd, så att min kväll faktiskt inte blev till en av de bättre i mitt liv. Runda fötter kan jag stå ut med, men oväsen som gör att man ofrivilligt hamnar i allas blickfång besparar jag mig gärna. Nåväl, förhoppningsvis har han lärt sig sin läxa. Lördagen blev istället så mycket bättre med shopping, lunch och fika i mysiga Helsingør. Skulle åkt vidare till København, men tågen var inställda pga att spåren underminerats till följd av kraftiga skyfall under natten. Men med strålande sol och vitt vin i våra glas, kan jag knappast klaga över att vi behövde stanna i Helsingør. Hade inte kunnat önska så mycket mer av den dagen. Kvällen inleddes med fördrink och champagne i hotellfoajén, därefter följde en härlig 3-rätters middag i goda vänners lag. Ja, efter 8 år på detta jippo har man ju hunnit skaffa sig ett glatt gäng, som av en händelse alltid råkar hamna vid vårt bord... (Får väl tacka Martin för att han lägger sig i bordsplaceringen!) Efter middagen bjöd livebandet upp till dans och redan efter 10 sekunder var det knökat på dansgolvet. Tog väl en paus någon gång då och då för att förfriska mig med smaskiga strawberry mojitos, men annars var det minsann fullt ös på benen fram tills musiken tystnade strax efter kl. 01. Blev kvar i lobbyn i nästan 2 timmar, där jag plötsligt blev väldigt populär, eftersom ingen annan än jag själv lyckades beställa räkmackor och drinkar efter stängning! Som grädde på moset blev det till och med ett gäng jordgubbar före läggdags, som jag och Stina satt och mumsade på fram på småtimmarna. Ja, det var verkligen en hellyckad kväll. Söndagmorgonen var välförtjänt seg, så då var det skönt att gå och sätta sig vid dukat bord och välja och vraka från den härliga frukostbuffén. Sedan styrde vi kosan hemåt och hämtade kidsen hos Martins föräldrar.

Skolstarten i måndags kändes ovanligt bra. Tror att vi alla kände oss färdiga med sommarlov och semester - och då menar jag inte att vi fullkomligt gått varandra på nerverna (som man ibland kan ha tyckt andra år...) Nej, vi var helt enkelt klara. Hade gjort det vi planerat plus en massa spontanutflykter och dessutom haft härligt mycket tid till att bara ta det lugnt. Att båda barnen dessutom har fått en bra terminsstart med härligt inspirerade fröknar känns extra toppen. Får hoppas på att hösten fortsätter i samma positiva anda.

Hösten som slog ned som en bomb igår morse får dock gärna ta ett steg tillbaka och lämna företräde för lite sensommarvärme. Vill dessutom bli av med mitt halsonda, så att jag kan komma igång med lite träning igen och tidiga morgonpromenader. Det hjälper till att hålla humöret uppe, även om höststormarna viner redan i augusti! Martin spelar golf på Mallorca denna veckan, så låt oss hoppas att han tar med sig lite solsken och värme hem! Må så gott!

Viva España!

2010-07-21T16:09:00.004+02:00

Att få uppleva VM-finalen på plats i Spanien slår nog det mesta jag hittills upplevt som sportfantast. Glädjen på gatorna gick inte att ta miste på och barnen hade denna kväll minst sagt the time of their lives! Döm av Davids förvåning när cavan (Spaniens svar på champagne) strömmade rakt ur servitörens flaska ner i hans och de andra barnens vidöppna gap! Det blev naturligtvis en sen kväll, men främst en härlig upplevelse vi sent ska glömma.

Alla 14 dagar i Spanien blev precis så underbara som vi föreställt oss. Värmen, som ändå höll sig runt hyggliga 30-35, gjorde att vi skjöt besöket i Ronda på framtiden, men däremot kunde vi förverkliga drömmen om Nerja. Har ju egentligen endast åkt västerut från Malaga förut, men resan österut bjöd på några av de vackraste vyerna jag hittills upplevt. Några vänner tog oss med till en avlägsen strand, dit man endast kom med en liten minibuss som tappert körde upp och ned för de slingrande vägarna. Stranden utgjordes av silkeslena små stenar och vattnet var mer turkost än vad jag någonsin tidigare upplevt i Medelhavet. En härlig klippa, liknande den mer kända på Krabi i Thailand, bjöd på fantastiska hopp från flera meters höjd, där jag till följd av det behandlade diskbråcket för en gångs skull hade vett nog att avstå. Barnen älskade den pirrande känslan att kasta sig ut.

En annan höjdpunkt, inte minst för David som för första gången var "lång" nog att få göra en massa dumheter, blev vattenparken i Mijas. 20 gånger slängde han sig nedför fritt fall - han skulle naturligtvis bräcka rekordet på 13 gånger, som satts tidigare i veckan av en ny bekantskap. Tävlingsmänniskan kom alltså även fram under semestern.

Men - tillbaka till Nerja. Efter ett par dagar i goda vänners lag, drog vi iväg på lite familjesemester. Lite egentid är ju också viktigt på semestern. När de andra lämnade stranden utanför Nerja, körde vi istället in i den lilla staden och satte kurs mot de mer strandnära gatorna. Plötsligt uppenbarade sig en vitkalkad söt byggnad (tja, nu ser ju de flesta byggnader ut så, men den här var verkligen en alldeles extra fin pärla). Paraiso del Mar. Låter som en välsmakande karamell. Bakom den vitkalkade fasaden dolde sig en juvel av sällan skådad karaktär. Det var som en film. Eftersom vi inte förbokat något, var det bara sviter kvar att välja på och Sanna valde en härlig 2-rummare med vidunderlig utsikt över Medelhavet. Pool, bubbelpool och privat nedgång direkt till stranden kändes härligt lyxigt och var naturligtvis mer än vad vi någonsin kunnat hoppas på. Vilket lyckokast, konstaterade vi när vi 2 dygn senare lämnade detta paradis. Hit ska vi definitivt återvända. Paraiso del Mar - lägg detta namn på minnet, mina vänner.

Semesterns sista 3 dagar tillbringade vi i tält på Camping Tarifa. Vad härligt det var att återse den underbara stranden. Minnena från våra månader på solkusten gjorde sig härligt påminda och vi kände oss lyckligt lottade att få uppleva allt detta fantastiska igen. Om något år får det bli en hel vecka eller 2 bara i Tarifa, så att barnen kan gå på windsurfingskola. Jag skojar inte om jag säger att det var +5000 surfare ute på havet sista dagen på stranden. Det är mäktigt. Och imponerande. Vilka killar. Och tjejer! Och synen av att Atlanten möter Medelhavet med fri utsikt över Marocko och Atlasbergen på andra sidan havet är bedårande. Wow!

Kan bara varmast rekommendera spanska solkusten till alla er som inte provat det ännu. Kanske någon som känner sig manad att följa med på vårt nästa äventyr?

Sommarkramar i sommarvärmen

SOMMARLOV!

2010-06-10T11:20:00.001+02:00

Sommarlovet har börjat och nu ska vi njuta av ledighet och en massa roliga aktiviteter. Jippie!

Ett slag för Zumba!

2010-06-03T10:15:00.004+02:00

Måste bara tipsa alla nära och kära om det superhärliga träningspasset Zumba. Har provat 3 gånger nu och är alldeles frälst, även om ett av passen hade en mindre pedagogisk instruktör. Man blir så glad av den härliga musiken och de dansanta rytmerna, så att man känner sig alldeles hög på adrenalin och endorfiner i flera timmar efteråt. Wow! Måste upplevas.

Ett jäkla dyrt vin det blev...

2010-05-21T11:09:00.003+02:00

...hittade årets version av min numera-i-förmodlig-ägo-hos-en-uteliggare-i-Pisa-skräckgröna jacka på Femmans Sport igår. Med en viss modifikation: Årets färg var syrenlila. 2399 mynt fattigare kunde jag bara konstatera att den nya jackan inte kunde bli grön och att vinet i Florens förmodligen kommer att bli ett av mitt livs dyraste flaskor...

Men känslan finns där. Vattentät var den också (jag var tvungen att testa när himlen öppnade sig under åskvädret igår). Så, det blir nog bra med syrenlila. Någon gång framöver. När den bittra eftersmaken lämnat mina läppar.

Jag söp bort min jacka i Pisa...

2010-05-19T12:47:00.002+02:00

Torsdag - söndag (6-9 maj) hade det blivit dags för den årliga resan med Martins kunder med respektive. Förra årets succé i Marseille skulle följas upp av härliga dagar i Pisa. Som vanligt när vi ska hitta på något, så strulade det något vansinnigt med barnvakt, men efter många om och men lyckades vi lösa det med kompisars hjälp. Tack fam. Larsson/Eriksson.

Redan på nedresan sattes nivån med vitt vin och bubbel. Smidig flight och Pisa flygplats härligt nära staden och vårt superfina hotell, Abitalia Tower Plaza, som verkligen höll allt som broschyrerna utlovat. Wow! Kanonfina rum med utsikt över lutande tornet, egen balkong och mormorklädda dubbelduschar. Ja, det var sannerligen inte svårt att trivas. Sällskapet var i vanlig ordning helt utomordentligt och visst skulle det bli några härliga dagar i Pisa med omnejd.

Fredagen tillbringade vi som typiska turister. Vi knatade de 297 marmorstegen upp genom lutande tornet, vilket var en hisnande känsla. Men att betala 15 € per skalle för att känna sig livrädd är kanske inte något jag väljer att göra om. Gick och kikade på övriga byggnader på Piazza dei Miracoli och njöt allmänt av livet, med god italiensk mat och vitt vin. Eftermiddagen ägnade vi åt shopping och jag hade riktigt flyt på Pisas gator. :)

Fredag kväll skulle vi prova den 5-stjärniga restaurangen på hotellet - våra ben orkade inte ta oss längre. Vissa i sällskapet lät sig övertalas av kyparen att beställa en Sirloin Steak Fiorentina. Den skulle vara alldeles fantastisk. Ett dyrt rödvin beställdes in som komplement. Vinet visade sig vara en mindre besvikelse. Själv satt jag och njöt av mitt vita vin och tänkte, att vilken tur att jag valt ett lokalt vin från Toscana och en fräsch pastarätt med pinjenötter, körsbärstomater och pesto. Ännu mer nöjd blev när jag den Fiorentiska steken dök upp. Den kom i ett stycke och skars upp vid bordet. Flott värre, kan man tycka, tills vi insåg att köttet var mer rått än tillagat... Blodet rann på tallrikarna och det var inte svårt att tappa aptiten. Framför mig hamnade plötsligt en helt annan pastarätt än den jag beställt och när jag påpekade detta, tog det nog en halvtimme innan jag fått in den jag egentligen beställt. Man kan ju tycka att det inte borde gå att misslyckas med pasta i dess hemland, men i allvarlighetens namn har jag nog aldrig förr stött på så eländig pasta. Inte ens i bamba. En stor kletig hög, så långt ifrån al dente man någonsin kan komma. Mina bordskompisar klagade nu högljutt över köttets röda färg (ja, det var till och med kallt ända ut i kanterna!) och efter många om och men fick vi kyparen att ta ut det och lägga det på grillen. Mindre än 5 minuter senare kom det in lika rått, och serverades på samma tallrikar som förut, bland allt blod som fortfarande flöt kring. Ni förstår säkert att vi avslutade måltiden väldigt snabbt. Betalade för oss (under protest) och lämnade restaurangen. Ingen var egentligen mätt, men hungerskänslorna infann sig ju liksom aldrig mer den kvällen efter upplevelsen kring slaktbordet! Kyparen hade dessutom mage att säga att det skulle se ut på det sättet... Ja, vad ska man säga?! Han fick i alla fall inte fler besök från oss i sin restaurang och 2 andra par som såg köttets karaktär valde också de att inte återvända till restaurangen. Så, högsta betyg till Abitalia Tower Plaza när det gäller boende, frukost, mottagande, bar etc, men restaurangen bör absolut undvikas.

På lördagen tog vi ett tidigt tåg till Florens, med guidad visning genom staden och diverse inköp av härliga kashmir-sjalar, sidenslipsar, väskor, fotbollströjor och krimskrams. Härlig utsikt vid Davidstatyn och staden bar helt klart på en intressant historia. I solen, som plötsligt valde att titta fram, blev dock 4 av oss mest sittande på en sidogata till Il Duomo där vi åt en härlig lunch och drack vin. En saftig nota senare (men det var det värt - här var det verkligen en 5-stjärnig restaurang som levde upp till sina stjärnor) begav vi oss tillbaka till Pisa och tog en kvällspromenad till en fiskrestaurang. Det känns tråkigt att behöva skriva att inte heller denna middag imponerade på oss. Lägg därtill urursel service, så förstår ni säkert varför vi snart tog taxi tillbaka till hotellet för att dricka vin i foajén.

Söndag morgon var vi på flygplatsen kl. 04.30, bara för att få reda på att planet var inställt på grund av askmoln. Vi hade läst om det dagen innan, så det kom väl inte som någon direkt överraskning, men in i det sista hade man förstås hoppats på att Italien inte skulle drabbas. Tillbaka till hotellet och en andra frukost, någon timme vid poolen när solen tittade fram igen, sedan en tur till charmiga Lucca, som dock hade gjort sig bra mycket bättre på en annan dag än en söndag, då hela byn tömts på folk. Fick ordna med ny barnvakt och boka nya biljetter hem.

Måndagen återvände vi till Florens. Vi tog bussen upp till Fiesole tillsammans med ett annat par, där vi satt och drack vin och åt underbart god Breasola hela eftermiddagen. Många flaskor vitt senare var vi ganska glada och mötte upp med det tredje paret på tåget tillbaka till Pisa. Min jacka hade kommit fram under en kort stund då himlen öppnade sig och tro inte att jag kom ihåg att ta den med från tåget, trots att jag satt på den... Ja, så kan det gå till när man super bort sin favvo-jacka i Pisa. Det har naturligtvis stört mig oerhört. Jag har naturligtvis säkert 10 andra jackor, men just denna skräckgröna jacka från Haglöfs, som är helt vind och vattentät, men samtidigt kan bli så liten att den utan problem går ned i sminkfacket i handväskan, var verkligen en trogen resekamrat. Än mer kommer jag naturligtvis att störa mig när jag inser att modellen utgått ur Haglöfs sortiment /alt. ändrats, så att den inte är lika bra som MIN! Jag har inte vågat undersöka den saken ännu och får kanske vänta tills den värsta besvikelsen har lagt sig.

Tisdag em var nya biljetterna bokade till. Måndag kväll visade dock prognosen att ny aska var på väg in. Jag tog det säkra före det osäkra och krånglade mig tidig tisdagsmorgon hem via flyg till Oslo/Torp, färja mellan Sandefjord-Strömstad och sedan bil sista vägen tillsammans med ett annat par. Martin flög planenligt hem med det kvarvarande paret tisdag eftermiddag. Mindre än en halvtimme efter de lyft, stängdes Pisa flygplats igen. Jag är säker på att vi inte kommit hem om vi alla valt att stanna kvar.

Men slutet gott, allting gott. Förutom det där med jackan då...